Förhoppningsvis känner ni till Visualiseringscenters spetsforskning där över 120 forskare bedriver Sveriges största forskning inom metoder för bland annat datorgrafik och visualisering? Inte?
Några av er gör det säkert. Men många gör det inte. Och gör inte vi det gör definitivt inte en förvirrad 19-åring det heller när det är dags att välja utbildning.
Campus Norrköping är något vi ska vara enormt stolta över. Över att lokalerna numer är en viktig plats för forskningsprogrammet WASP – Sveriges största forskningsprogram någonsin med en budget på över 6 miljarder – som ska utexaminera 600 doktorer. Allt utgår från Norrköping genom professorn Anders Ynnerman. Han borde få en staty på Skvallertorget. Han kan stå där, tillsammans med fem Oscarsstatyetter som en tydlig symbol för den världsunika spetskompetens som finns på Campus Norrköping.
26 år efter dörrarna till Campus slogs upp studerar knappt 6000 studenter där. Ambitionen från kommunens håll har länge varit 10 000 studenter. Vi borde kunna nå dit. Men för att ta oss dit behöver vi hitta tillbaka till den ljuvliga nybyggaranda som fanns när jag flyttade till stan som student för 25 år sedan.
För den kändes. Vi studenter var stolta över att få plugga i vackra lokaler med vattnet intill. Vi kände att vi var en viktig del av stadens förändring. Vi välkomnades med öppna armar av kommunen, näringslivet och studentrabatter (nog så viktigt!). Dessutom var klubblivet magiskt. Nätterna på Guskelov, torsdagarna på Otten, baren på Pappa Grappa. Symfoniorkestern njöt vi av från de billigaste platserna. 5000 studenter kände sig som en del av staden. Vi bubblade! Staden bubblade.
Så hur blir vi 10 000 studenter? Jönköping har haft en uttalad ambition att gå om Norrköping i invånarantal. De lyckades. Hur? Genom att dubbla antalet studenter. De fick tillväxt på köpet i form av ökad attraktion och investeringsvilja hos näringslivet.
Vi borde gräva där vi står. Vi borde vara stolta över det vi har och ta tillvara på det bättre. Tänk om vi kunde bjuda in studenter till att göra visualiseringar som förändrar stadens stadsbild? En ny visualisering varje kväll på Värmekyrkans vägg? Samarbetet mellan näringsliv och campus måste oavsett stärkas. Föreläsningar korsbefruktas mer, intressanta avhandlingar uppmärksammas.
Och jag vill tillbaka till känslan jag hade som student. Kanske känner studenterna likadant nu som jag gjorde då, men det är tveksamt. Norrköping utsågs till tionde bästa studentstad med argumenten att studentbostäderna finns. Men ”utbudet av restauranger, pubar, barer och kaféer ligger under rikssnittet i relation till antalet invånare”. Och lägger till att ”det är nära till Linköping som har ett av landets rikaste studentliv.”
Vi behöver kanske tänka nytt. Helt nytt. Jag tror återigen på attraktionskraften. Att göra stan intressant för studenter. Marknadsföra på nytt sätt. Självklart är det universitetets uppgift, men staden kanske kan hjälpa till? Dessutom borde vi bjuda in studenterna till kulturnatten, till events, in till stadens hjärta. Gör vi det på samma sätt som förut? När vi nu skapar en vision för framtidens Norrköping – kanske är det studenterna vi ska utgå ifrån?
För om de trivs i stan kommer vi garanterat också trivas.
Lina Skandevall
Lina Skandevall är företagare i Norrköping och skriver krönikor i NT