Jag får en känsla av att många moderater vill glömma Fredrik Reinfeldt, men ingen kan rimligen förneka att hans skattesänkningar fortfarande präglar den politiska debatten, skriver Lars Stjernkvist.
Vi hade aldrig träffats, men jag kände förstås igen honom och såg fram emot ett samtal om fotboll. Vem vet, han hade kanske några goda råd till en Sleipnerfantast.
Han ville snarare prata politik och efter en stund konstaterade han att uppdraget som kommunalråd nog måste vara det mest utsatta man kan tänka sig. Det här hände för några år sedan, och jag var just kommunalråd vid den tiden och han var tränare i IFK Norrköping. Han var ännu inte guldtränaren, men jag vill minnas att när vi möttes där på cykelbanan var han på god väg att bli det. Det gick bra för IFK, men trots det hävdade jag att uppdraget som IFK:s tränare nog var tuffare.
Avståndet mellan succé och fiasko kan vara litet inom politiken, men inom sportens värld handlar det bokstavligen ibland om millimetrar. Stolpe ut räcker för att många ska skråla om avgång.
Som bekant är Janne Andersson numera Sveriges förbundskapten, men bara ett par matcher till. Det har gått dåligt för landslaget ett tag, och därför var hans avgångsbesked ungefär lika överraskande som att det kommer en julafton även i år.
Bland det svåraste som finns för en ledare är att avgå vid rätt tillfälle. Trots alla segrar, Janne Andersson slutar som en förlorare. Så här i efterhand kan man tycka att han borde ha avgått efter den fantastiska VM-turneringen 2018. Och av samma skäl hade jag förunnat Göran Persson att sluta som partiledare och statsminister när han fortfarande var en firad valsegrare.
Jag är ingen stor anhängare av Fredrik Reinfeldts politik, men ingen kan ta ifrån honom att han ledde sitt parti till två valsegrar och det överlägset bästa resultatet för Moderaterna någonsin. Men även han slutade som förlorare.
Det gäller att avgå i tid, att inte klamra sig fast för länge. När det väl är sagt; jag tycker det är ett problem att dagens ledare sitter så kort tid. Om jag har förstått det rätt så har allsvenska fotbollstränare sina uppdrag i snitt två år, men det tillhör inte ovanligheten att de tvingas lämna efter bara ett par matcher. Politiska ledare sitter i regel längre, men även deras ”livslängd” har blivit kortare.
Det är ett bekymmer, helt enkelt därför att det tar tid att åstadkomma förändringar på djupet. Visst kan du som ledare göra snabba avtryck genom att flytta på folk och rita nya organisationsrutor. Lika snabbt går det att rasera det som andra har byggt upp. Däremot kräver det tid och tålamod att förändra på riktigt, att skapa något nytt.
Om Göran Persson avgått den där dagen då han stod på toppen, då är jag inte säker på att han hade gjort samma långvariga avtryck. Han lanserade det gröna folkhemmet redan när han tillträdde, men det tog tid innan Sverige blev ledande inom klimatomställningen. Självklart har många bidragit, men jag vågar påstå att han spelade och fortfarande spelar en viktig roll.
Om Göran Persson avgått den där dagen då han stod på toppen, då är jag inte säker på att han hade gjort samma långvariga avtryck, skriver Lars Stjernkvist. Arkivbild.
Jag får en känsla av att många moderater vill glömma Fredrik Reinfeldt, men ingen kan rimligen förneka att hans skattesänkningar fortfarande präglar den politiska debatten.
När detta skrivs får vi veta att det lokala styret i Norrköping spricker endast ett år efter valet. Vad som händer nu är oklart, men turbulensen är ytterligare en påminnelse om att ett år är en väldigt kort tid för den som vill förändra, på riktigt.
För egen del satt jag länge, hela 14 år. Det hände mer än en gång att jag funderade på att avgå. Jag är glad att jag inte gjorde det första gången för då hade jag aldrig fått uppleva de förbättrade skolresultaten och förbättringen av de tidiga insatserna.
Det hände mer än en gång att jag funderade på att avgå. Jag är glad att jag inte gjorde det första gången för då hade jag aldrig fått uppleva de förbättrade skolresultaten och förbättringen av de tidiga insatserna, skriver Lars Stjernkvist. Arkivbild.
Det var händelserika år som kommunalråd, men mycket av det som för stunden verkade livsavgörande har jag i dag glömt eller ser som bagatellartat. Det riktigt viktiga tog tid och det hände utan stora rubriker.
För mig och många andra Norrköpingsbor är Janne Andersson framför allt guldtränaren som gjorde ett ganska anonymt lag med många hembakade spelare till Sveriges bästa lag. Det tog några år och är en bedrift som betyder betydligt mer än att bollen studsade stolpe ut under hans sista landskamper.
Lars Stjernkvist
Lars Stjernkvist är tidigare socialdemokratisk kommunstyrelseordförande i Norrköping och numera frilansande skribent