Med spänd förväntan öppnade jag dörren och nästan överfölls av pärmar, bilder, kartor och dokumentsamlare. UFO-arkivet var redan då unikt i Sverige, kanske i världen. Ganska snart förstod jag att det trots allt fanns en ordning i det som liknade kaos, och efter någon timmes samtal med ett par herrar visste jag betydligt mer om flygande tefat och andra oförklarade fenomen.
Jag var djupt imponerad, men så här i efterhand måste jag erkänna att mina känslor var blandade. Hur kan man ägna en betydande del av sitt liv åt något som aldrig går att få bekräftat? Nog förefall det nördigt i överkant.
Minnet dök upp när jag mötte Clas Svahn i vimlet på Arbetets museum i samband med öppnandet av UFO-utställningen. Han är ordförande i Riksorganisationen UFO-Sverige, och är en av inspiratörerna till Crazy Pictures numera världsberömda film UFO Sweden.
En film som har bidragit till att göra UFO-arkivets nördar världsberömda. Och som påminner om något som har slagit mig många gånger, att gränsen mellan galenskap och genialitet kan vara hårfin. Under mina år som kommunalråd fick jag klart för mig att det kan vara dumt att avfärda förslag och idéer ryggradsmässigt.
Visst kände jag en viss skepsis när jag lyssnade till mannen som i sitt hemmalaboratorium funnit lösningen på världens energiproblem och visst höjde jag en aning på ögonbrynen när några fjuniga filmare berättade att de ville göra Norrköping till en framstående filmstad.
Ja, redan när jag kom till Norrköping för över 40 år sedan fick jag känslan av att jag kommit till en kommun med väldigt många profiler. Smedby-Rune, Lasse Peking, UFO-föreningen och Crazy Pictures har naturligtvis inte mycket gemensamt. Men de har alla valt att gå sina egna vägar, och minst sagt originella vägar, och de är alla profiler i Norrköping.
Det där sista, att de bodde eller bor i Norrköping ska nog inte underskattas. Jag kan inte bevisa det vetenskapligt, men jag vågar hävda att Norrköping är Sveriges originaltätaste kommun. Då menar jag alltså original i ordets bästa och snällaste mening.
Det krävs, tror jag, en speciell tolerans och öppenhet för att det ska utvecklas original. Missförstå mig inte, jag hävdar inte att alla original eller profiler är goda föredömen. Några av de mest kända profilerna på stan har blivit det därför att de lever hårda liv. Alla vilda idéer är inte geniala.
Det jag försöker säga är att det är viktigt med öppenhet och tolerans, att skapa en miljö där människor får vara som de är och där inga idéer eller livsprojekt avvisas ryggmärgsmässigt. Kalla det gärna entreprenörsanda eller kreativ miljö, men det handlar om villkor som gör det möjligt att förvandla det till synes galna till något genialt.
De där villkoren är inte helt enkelt att beskriva. Jag tror att Norrköpings historia med kriser kan spela en viss roll. Motgångar föder i bästa fall en öppenhet för det oväntade, för förnyelse. Det jag är helt säker på är att det finns ett samband mellan ett levande kulturliv och öppenhet och tolerans.
Oavsett sambanden, jag är djupt tacksam för att få bo i en kommun där några nördars intresse för oidentifierade flygande föremål kan förvandla en källarlokal till ett världsunikt arkiv och där andra nördar kan göra en kommersiellt framgångsrik spelfilm om samma arkiv.
Lars Stjernkvist är tidigare socialdemokratisk kommunstyrelseordförande i Norrköping och numera frilansande skribent
