Det är naturligtvis allvarligt oavsett vem som drabbas. Ingen ska behöva uppleva det som Johan Malmberg (bilden) har upplevt, och polisen ska agera kraftfullt oavsett vem det handlar om, skriver Lars Stjernkvist. Arkivbild.
Han säger till Norrköpings Tidningar att han trivs med jobbet, men att priset har blivit för högt. Han har utsatts för grova hot och när hoten drabbar familjen, barnen, och när de inte längre känner sig trygga i sitt eget hem, då är det fullt förståeligt att gränsen är nådd.
Förståeligt men förbaskat trist och allvarligt.
Jag känner inte Johan Malmberg särskilt väl. Vi har sprungit på varandra vid en del tillfällen och jag har uppfattat honom som en proffsig och trevlig tjänsteman. Just det, tjänsteman. Han är alltså varken moderat eller socialdemokrat, utan en lojal tjänsteman vars uppgift är att verkställa politikers beslut. Se till att allt blir korrekt.
Jag vet bara det jag läst i tidningen om bakgrunden till hoten. Den skyldige är identifierad och dömd, men jag förstår att rädslan finns kvar. Den oro som får hela kroppen att stelna när du vaknar på natten av att någon bultar på din dörr, den vet jag att den sitter kvar länge. Det jag också vet är att hot och hat mot både politiker och tjänstemän är ett allvarligt samhällsproblem.
Den fackliga organisationen TCO presenterade förra året en undersökning som visade att var femte offentliganställd tjänsteman någon gång har upplevt våld eller hot. Brottsförebyggande rådet, Brå, följer sedan några år tillbaka utvecklingen när det gäller hot och trakasserier mot politiker, och enligt den senaste rapporten drabbas ungefär var femte förtroendevald årligen av någon form av hat eller hot.
Det är naturligtvis allvarligt oavsett vem som drabbas. Ingen ska behöva uppleva det som Johan Malmberg har upplevt, och polisen ska agera kraftfullt oavsett vem det handlar om. Men hotet mot Johan Malmberg eller för den delen Annie Lööf är också ett hot mot den samhällsmodell som jag är helt säker på att 99 procent av oss alla vill ha och är beredda att försvara.
När en socialsekreterare eller en kommundirektör eller en ledamot i utbildningsnämnden tystas eller avgår, då har våldsverkaren vunnit en seger. Vi förlorar dugliga personer på viktiga poster och vi riskerar att rädslan sprider sig och att andra blir försiktigare.
Det finns aldrig enkla lösningar på komplicerade samhällsproblem. Därför behöver det göras mycket. Det finns skäl att se över lagstiftningen, kanske kan risken att straffas hårt få en del att tänka till. Polisen får mer resurser och det är bra. I Norrköpings kommun finns det en säkerhetsavdelning som ger ett mycket bra stöd till både politiker och anställda som drabbas av hat och hot. I mindre kommuner är det svårare att få fram resurser till den här typen av stöd, och därför tror jag att det behövs mer av samarbete över kommungränserna.
Återigen, för den enskilde är brottet lika allvarligt oavsett om hon är politiker eller tjänsteman eller något annat. Men det är viktigt att försvara förvaltningens integritet. Jag är helt övertygad om att en självständig förvaltning, fri från partipolitiska tillsättningar, bidrar till att öka respekten och förtroendet för både politikernas och tjänstemännens uppdrag.
Apropå respekt, jag tror att vi alla kan bidra till ett bättre klimat. Både tjänstemän och politiker måste tåla kritik. Men när debatten mellan politiker brutaliseras, då finns det alltid någon som inspireras att skruva retoriken ett varv till.
Hätskhet är något smittsamt och det hoppfulla i sammanhanget är att även respektfullhet har en tendens att sprida sig.
Lars Stjernkvist
Tidigare socialdemokratisk kommunstyrelseordförande i Norrköping och numera frilansande skribent