Några av talarna presenterade till och med förslag som gör det svårare att nå våra klimatmål.
Inför valrörelsen är pressen förstås hård på partierna att locka väljare. För vissa mer populistiskt lagda politiker på högerkanten verkar frestelsen oemotståndlig att för tillfället glömma klimatet och hellre locka med sänkta bensinpriser. Frågan är hur länge den strategin håller när allt fler påverkas direkt av klimatförändringarna.
I min familj drog klimatfrågan nyligen in på ett oväntat sätt. Nästa år tänkte vi samla familjen med barn och barnbarn till en stor gemensam jubileumssemester. Planen var Toscana kring midsommar. Förr har man kunnat räkna med rätt hyfsad temperatur där vid den tiden, men när vi i år fick höra att det var över 40 grader redan i juni började vi dra öronen åt oss.
Så vi tittade på fler alternativ: Portugal? Nej, 43 grader och massor av skogsbränder. Spanien? Rekordtidig värmebölja med 40 grader i norra Spanien redan i mitten av juni, 44 grader i Andalusien. I Frankrike var maj 2022 varmast sedan 1800-talet. Skördarna torkar. Grekland, Kroatien, Turkiet? Samma sak där, stor risk för extremhetta redan i juni.
Detta är givetvis ett litet problem för oss. Barnbarnen finner redan stort nöje i att undersöka andra alternativ. De vill gärna ut och se nya spännande saker, så hemester är inget alternativ. Men nu kommer förslag som Danmark, Irland, Island, Alperna osv. Och då måste vi kanske inte flyga? Funkar tåg eller båt?
Som sagt – ett lyxproblem för oss, men det har ändå gett en tydlig känsla av att växthuseffektens följder kommer närmare. Det handlar inte längre ”bara” om isbjörnar, avlägsna smältande glaciärer, torka i Sudan eller översvämningar i Bangladesh. Problemet kryper inpå oss, för vad händer
- om det inte går att vara bonde i Sydeuropa längre? Det påverkar matpriserna och än värre – livsmedelstillgången för många fattiga länder. Veteskördarna i Italien (tänk pasta) väntas minska med uppåt 50 procent.
- om Sydeuropas allra största näring, besöksnäringen, får problem för att deras högsäsong blir för het?
- om vattnet tar slut i vissa regioner – även hos oss?
- om skogsbränderna blir allt vanligare, kommer allt tidigare, blir alltmer omfattande – även hos oss?
- om värmeböljorna avlöses av alltmer dramatiska skyfall och översvämningar – även hos oss (minns Gävle ifjol)?
Om allt detta inträffar, och det verkar det redan göra, kommer politiken inte längre att kunna nonchalera klimatfrågan.
Då kommer partiledarnas handlingskraft och perspektiv att sättas på prov. Då kommer det nämligen att krävas mod att fatta tuffa både lokala och nationella beslut som biter, samtidigt som man förmår hålla ett långsiktigt såväl europeiskt som globalt perspektiv.
Och det kommer inte bara att handla om klimatpolitiska förbud och restriktioner. Det kommer att handla minst lika mycket om hur ansvaret och kostnaderna fördelas rättvist och hur en ambitiös klimatpolitik bäst kan förenas med fortsatt forskning kring ekonomisk och teknisk utveckling och hur den bäst kan bidra till att skapa nya hållbara jobb – för oss själva, för våra grannar i Europa och för de mest utsatta ännu längre bort.
Göran Färm
F.d EU-parlamentariker (S)