Tiden är förbi då vi slängde i oss maten eller skyndade hem för att ett visst program hade satt igång. Dagens streamingtjänster möjliggör lugnare middagar och andra aktiviteter. Tv:n styr inte längre oss – vi styr den, skriver Maria Björk Hummelgren. Mannen på bilden tillhör inte hennes familj.
”När börjar det?”
Det är frågan som jag och min man försöker vänja våra föräldrar av med gällande tv-tablån. Tiden är förbi då vi slängde i oss maten eller skyndade hem för att ett visst program hade satt igång. Dagens streamingtjänster möjliggör lugnare middagar och andra aktiviteter. Tv:n styr inte längre oss – vi styr den.
”Det börjar när vi vill att det ska börja”, svarar vi och föräldrarna himlar med ögonen. ”Ja, ja, vi vet.”
Ovan är ett enkelt exempel på där teknisk utveckling har försett oss med valmöjligheter och frihet. Istället för att anpassa oss efter tv:n, har vi kontroll över den. Om vi så önskar, vill säga. Det är väl det som teknisk utveckling bör syfta till – att göra våra liv enklare och bättre?
Men ibland skapar tekniken mer problem än den löser. Ett exempel är från skolan där kontakten med föräldrarna numera sker mestadels via olika digitala system. Vi har för närvarande tre appar, som används beroende på vilket ärende det gäller. Därtill kommer förstås mejlen och så slutligen, om ens barn kommer försent, skickas ett sms. Självklart är det viktigt att eleverna kommer i tid till skolan, inte tu tal om det. Frågan är dock om vi vårdnadshavare nödvändigtvis måste informeras om sena ankomster på en eller två minuter? Det förtroendet kan vi väl ändå ha för skolan att hantera de situationerna, så lärarna kan få slippa lägga tid på digital administration av det slaget?
Dessutom, ibland blir det fel i teknikens värld. När det plingar till ett sms om att ens barn varit frånvarande en hel lektion, då blir man som förälder rätt orolig – och börjar via telefon och sms jaga både barn och skola, tills man får tag i en av dem och tröstas med att det var ett misstag. Barnet är på plats. Till vilken glädje var det tekniska hjälpmedlet då? Vi är oerhört snabba på att vilja anamma den senaste tekniken, men ibland undrar man: hjälper eller stjälper den oss? Blir vi alltid mer effektiva eller tar tekniken tid från det mänskliga?
På senare tid har det också varnats den snabba teknikutvecklingen, inte minst inom artificiell intelligens, AI. Det alarmeras om att det som tidigare setts som science fiction nu plötsligt kan bli verklighet. Terminatorerna anfaller! Samtidigt tyder mycket på att det mest är skrämselpropaganda grundad i oförståelse. Istället bör fokus läggas på det positiva som AI kan bistå mänskligheten med.
Om Alfred Nobel skrivit sitt testamente idag skulle teknik förmodligen fått ett eget pris, skriver Maria Björk Hummelgren. På bilden årets nobelpristagare i fysiologi eller medicin Drew Weissman, nobelpristagaren i litteratur Jon Fosse, samt nobelpristagaren i ekonomi Claudia Goldin
vid Nobelprisutdelningen i Konserthuset i Stockholm.
Här i Norrköping pågår världsledande forskning inom AI: WASP, Wallenberg AI Autonomous Systems and Software Program är den i Sverige enskilt största forskningssatsningen i modern tid och flera av världens mest framstående forskare finns här. Förutom självkörande bilar och robothundar, kommer AI kunna bidra med förbättrad cancerdiagnostik och annan individanpassad sjukvård.
Häromkvällen kunde vi som inte var personligen inbjudna njuta av utdelningen och festligheterna kring Nobelpriset på tv (går bra att streama i efterhand också). Om Alfred Nobel skrivit sitt testamente idag skulle teknik förmodligen fått ett eget pris. Idag ger den möjligheter för forskare inom priskategorierna medicin, fysik och kemi att nå oanade resultat och höjder. Så visst är den tekniska utvecklingen i största del av godo.
Men som i allt annat gäller det att hitta en balans. Det är inte för intet som litteraturpriset har en lika stark ställning som övriga Nobelpriser. Ibland behövs bara en god bok för att höja livskvaliteten. Och viktigast av allt, vi bör inte låta tekniken styra över våra liv, utan fråga oss vad vi ska ha den till och varför. Det är människan som ska kontrollera tekniken – inte tvärtom.
Maria Björk Hummelgren
näringspolitisk chef vid Östsvenska Handelskammaren och krönikör i NT