Förutom upplevelser av nya miljöer, mat, människor och kultur är en av fördelarna med semesterresor känslan av att få komma hem igen. Den välbekanta vardagsmaten och de trista sysslorna, som man längtade bort från, tycks plötsligt aptitliga och enkla.
Hemma igen efter en vecka i England till exempel, under vilken jag njutit de trevliga britterna, språket, de välskötta trädgårdarna och pittoreska byarna, värdesätter jag nu sådant jag annars tar för givna. Inte bara högertrafik och dataroaming (varför Brexit?!), utan alla de små och stora saker som gör mitt hem till just mitt.
Fler människor skulle behöva kalla Norrköping sitt hem. Många kommuner växer, men Norrköping är dessvärre inte en av dem. Visionen om 150 000 invånare till 2035 har övergetts. På grund av minskad invandring och färre födda barn har antalet Pekingbor stagnerat. Om Norrköping ska börja växa igen och inte tappa storleksmässigt relativt andra svenska kommuner (vi är som bekant tia, numera), måste alltså fler lockas hit.
Vad är det som avgör var hemma är bäst? Det är förstås en individuell bedömning, men det finns också generella egenskaper som gör en plats bra eller sämre att bo på.
Sedan 2006 mäter tidskriften Fokus huspriser, skattesats, trygghetsfaktorer, jobb- och utbildningsmöjligheter, vård och omsorg, infrastruktur, fritid med flera allmängiltiga kvaliteter hos Sveriges 290 kommuner.
Sådant som exempelvis väderlek mäts inte, då det anses för subjektivt. Medan någon älskar kyla och snö, föredrar en annan milda vintrar med barmark. ”I princip alla vill dock slippa långa pendlingsavstånd, vårdköer och skjutningar”, förklarar Peter Santesson, vd på Infostat som utför undersökningen (Fokus nr 26-27).
Och så skapas en ranking över var det är ”Bäst att leva”. På denna tilldelas Norrköping i år plats 140. De mindre grannkommunerna Söderköping, Finspång och Valdemarsvik hamnar samtliga på plats 200 eller sämre. Linköping återfinns däremot på en strålande 15:e plats. En iakttagelse är att större kommuner tycks mer framgångsrika än mindre i denna mätning.
Bäst att leva är i Umeå, tätt följd av 2023 års topplacerade Luleå. Faktum är att flera andra Norrlandskommuner ligger högt på rankingen; Örnsköldsvik, Östersund, Sundsvall, Härnösand, Skellefteå och Piteå får alla topp 30-placeringar. Aha, det handlar om de gröna industrisatsningarna i norr, är en slutsats lätt att dra. Nja, de gör väl sitt till, men den nöjda kommunstyrelseordföranden i Umeå, Hans Lindberg (S), pekar emellertid ut en helt annan framgångsfaktor: universitetet.
När Umeå 1965 blev Sveriges femte universitetsstad hade kommunen färre än 50 000 invånare. Idag är den siffran 133 000, en ökning med över tusen personer per år. Det går att jämföra med Linköping, också en växande universitetsstad, och kommuner som mer nyligen börjat satsat på sitt universitet eller campus; Helsingborg, Västerås, Nyköping och Jönköping – som för drygt ett år sedan växte om Norrköping i storlek.
”Det har haft jättestor betydelse”, intygar Lindberg och pekar på att universitetet gör Umeå till en väldigt ung stad. Medelåldern är 39 år. Omsättningen på folk omkring 7 000 om året, vilket skapar en ”puls” samtidigt som forskningen och utbytesstudenterna skänker en internationell prägel till staden.
Det framstår alltmer tydligt att högre utbildning är en lyckosam häst att satsa på för en kommun som söker tillväxt. Unga studenter som lockas att utforska och utvecklas på platsen, drar också till sig etableringar.
Kompetens och innovationskraft är högaktat av såväl stora som små företag, och med dem kommer fler människor, investeringar och därmed – tillväxt. Därför gör Norrköping klokt i att kika på goda exempel som Umeå och Jönköping och i samklang med Linköping utforska hur den högre utbildningen kan ges mer utrymme. Ett tag talades det om 10 000 studenter i Norrköping – var står vi idag?
Fler människor, gärna unga studenter, behöver upptäcka platsen och få chansen att hitta och längta hem hit – till Norrköping.
Maria Björk Hummelgren
Maria Björk Hummelgren är vice vd och näringspolitisk chef vid Östsvenska handelskammaren och krönikör i NT.