Torbjörn Hållö är chefsekonom på LO; den fackliga centralorganisationen för arbetare. I ett inlägg på sajten X kommenterar Hållö tidningen Expressens granskning av det gatunära näringsliv som består av företag och arbetare som transporterar mat och taxikunder i de större städerna. Det är ingen munter bild av Sverige som träder fram i Expressen. Torbjörn Hållö skriver: "En slapp migrationspolitik förvandlar svensk stadsmiljö till något man hittar i tredje världen."
Huvuddelen av arbetarna kommer från länder utanför EU. Många är här illegalt, en del missbrukar beviljade visum för studier och löner och andra villkor är så dåliga att det driver fram en gradvis förslumning av delar av städerna. Företagsidén bygger – precis som det organiserade tiggeriet – på att minimera kostnaderna genom att använda det offentliga rummet som arbetslokaler, lager och soprum.
Torbjörn Hållö skriver att myndigheterna skulle kunna åtgärda problemen genom "hälsokontroller, trafikkontroller och om studievisum stramades upp." Det ligger säkert mycket i det. Det här är ändå någon form av arbetskraftsinvandring där människor åker runt i västvärlden och försöker tjäna ihop till det dagliga brödet genom att slita hårt. Genom att öka kraven på arbetsmiljö, arbetstillstånd och arbetsvillkoren i stort kan avarterna tvingas bort och steg för steg kan den här grenen av mat- och personleveransbranschen anpassas till de standardnivåer som de allra flesta vill ska gälla i Sverige.
En välskött arbetskraftsinvandring är nödvändig och nyttig för alla inblandade. Svensk arbetsmarknad och företagsamhet förstärks samtidigt som människor med eftertraktade kompetenser ges chanser att tjäna ihop mer pengar än vad de kunnat göra hemma i sitt eget land. Men allt står och faller med adjektivet "välskött."
Arbetsmarknadens parter har ett stort ansvar för graderna av välskötthet på den svenska arbetsmarknaden. I förlängningen bär de därmed också ett ansvar för tillväxtens och välståndets utveckling i vårt land. På många områden – jag tänker särskilt på industriavtalet – har parterna stått upp stadigt och bra för en klok ordning.
Men att parterna – inte minst LO i sin roll som det mest gatunära arbetarfacket – stod och såg på när de traditionellt statsbärande partierna S och M lät invandringspolitiken förfalla; det är för mig en gåta. Att missköta invandringen på det sätt som skett i Sverige under de senaste 10-15 åren är synonymt med att be om allvarliga samhällsproblem med vikande självförsörjningsgrader, sänkt tillväxt, ökad kriminalisering av bygg- transport- och restaurangbranscher, hög arbetslöshet och gängkriminalitet.
Sedan en tid tillbaka präglas politiken dessbättre av klokskaper och insikter om problemens omfattning och orsaker. Vi är på väg bort från det förödande och förlamande stämningsläget där invandring inte sköttes som den viktiga sakfråga den är utan mer sågs som en värderingskamp mellan onda och goda. Inte minst hoppingivande är attityden hos yngre ledande socialdemokrater som Norrköpings Maria Sayeler Behnam. I en intervju med NT:s reporter Eva Jensen (2/1 2025) säger hon: "Sedan Sverigedemokraternas inträde i den offentliga debatten har vi kanske varit för upptagna med att distansera oss från de nationalistiska och rasistiska åsikterna de framfört. Vi borde i stället gjort en egen analys och lyft problemen." Så är det. Och med Torbjörn Hållö i sin nya roll som chefsekonom finns det också hopp om tillnyktring inom LO-facket och om ett Sverige som kommer igen.