Det är kanske trots allt inte så konstigt att det just nu går bra för höger- och i viss mån även vänsternationalistiska partier i vår del av världen. Nu senast blev högernationalistiska Frihetspartiet det största partiet i det österrikiska valet. När omvärlden präglas av krig och oro kan det ligga nära till hands att vända sig politiker som tycker att vi ska bry oss mer om oss själva. Det är inte helt enkelt att argumentera för samarbete och solidaritet när kostnaderna för att hjälpa till exempel Ukraina ständigt stiger.
Jag anar att ett stänk av den här typen av skepsis har drabbat den lokala politiken i Norrköping. Nej det handlar inte om stödet till Ukraina, det vågar jag tro har ett helhjärtat stöd, men jag har förstått att vår lokala regering ifrågasätter om kommunen ska delta i olika samarbeten med myndigheter och andra i vår omvärld. Vad jag vet har det inte tagits några formella beslut, men den M-ledda kommunledningen har till exempel ifrågasatt om kommunen ska vara kvar i Centrum för kommunstrategiska studier, som är ett samarbete mellan länets kommuner och Linköpings Universitet. En verksamhet som för övrigt har sitt säte i just Norrköping. Sedan några år tillbaka har det funnits ett samarbete mellan Linköping och Norrköping på kommunledningsnivå, och även detta är vad jag begriper ifrågasatt.
Flera andra samarbeten ses över med samma motiv, att samarbeten kostar tid och en del pengar och att det viktigaste är att satsa på den egna kärnverksamheten.
Jag anar även att den här typen av ”kommunalism” präglar inställningen i en del sakfrågor. Vi kunde nyligen läsa om att kommunledningen inte vill ha någon varg i kommunen, som om det var möjligt för Norrköping att forma en alldeles egen vargpolitik. Norrköpings kommun har inte protesterat mot de nationella planerna på mer vindkraft, men vill inte ha någon vindkraft i just Norrköping.
Återigen, det är inte alls konstigt att politiker ställer kostnader mot nytta, och att det vänds på varje krona. Formerna för olika typer av samarbeten ska alltid prövas och omprövas.
Det konstiga är om kommunens ledning kommer fram till slutsatsen att vi ska samarbeta mindre.
Alldeles oavsett vad vi tycker så blir vi allt mer sammanflätade med omvärlden. Vi i Norrköping påverkas av de beslut som tas i EU men också av de beslut som tas i våra grannkommuner. Människor, och vargar, rör sig över kommungränserna och då måste även lokalpolitikerna lyfta blicken.
Om vi vill ha mer forskning och fler universitetsstudenter i Norrköping, då behöver vi samarbeta mer med Universitetet och vi behöver göra mer för att få hela länets stöd för en sådan utveckling. Dessutom är jag helt övertygad om att vi måste bry oss mer om vad våra beslut betyder för omvärlden, helt enkelt därför att det ligger i vårt eget intresse.
Låt mig ta ett exempel för att förklara vad jag menar; staten planerar att under de kommande decennierna satsa mer pengar på infrastruktur i Norrköping med omnejd än någon annanstans i landet. Det betyder att de som bor i Lycksele och Bjuv ska vara med och solidariskt betala för satsningar på ny järnväg och förbifarter i vår kommun. Om vi förväntar oss att andra ska förstå behoven i vår del av landet, då måste rimligen vi bry oss om vår omvärld.
Återigen, jag tycker inte att det är särskilt förvånande att stödet för en mer nationalistisk, inåtvänd politik ökar. Det är inte konstigt att många försöker hitta sätt att avskärma sig ifrån omvärldens galenskap. Att det blir bättre om vi bryr oss mer om oss själva och mindre om andra.
Problemet är att vi inte kommer undan beroendet av omvärlden. Det smärtar mig en smula att skriva det som jag tror är en sanning, nämligen att vi i Norrköping är mer beroende av omvärlden än vad omvärlden är av oss. Om det är så, då behöver en sann lokalpatriot tänka globalt, helt enkelt därför att det är det bästa sättet att se om sitt eget hem och hus.
Lars Stjernkvist är tidigare socialdemokratisk kommunstyrelseordförande i Norrköping och numera frilansande skribent.