Sophia Jarl (M) var fram till nyligen kommunstyrelsens ordförande i Norrköping, men förlorade den posten när Kvartetten tog över makten i Norrköping.
Jag har svårt för politiker som tror på enkla lösningar och som använder makten för att komma åt sina politiska motståndare. Revanschism är en usel drivkraft och jag gillar inte personer som slår neråt. Jag tror inte att vanliga amerikaner får det bättre om Trump genomför sina skattesänkningar och världen blir definitivt inte tryggare när USA får en president som är skeptisk till internationellt samarbete.
Det här är för övrigt ungefär samma skäl som gör att jag är kritisk till den politik som har förts i Norrköping sedan det förra valet. Donald Trump och Sophia Jarl har en del gemensamt, både när det gäller retorik och politik. Jag vet, skillnaderna är också uppenbara. Donald Trump har dömts för allvarliga brott, brott som jag tror hade gjort det omöjligt för honom att ens bli vald som ersättare i Norrköpings kultur- och fritidsnämnd.
Donald Trump och Sophia Jarl har ytterligare något gemensamt, som egentligen inte har särskilt mycket att göra med politikens innehåll. Därmed är jag framme vid min poäng. Donald Trump och Sophia Jarl har lyckats med något som andra borde lära sig av. I ett avseende är de enligt min mening förebilder. De har lyckats skapa en direktkanal till ett stort antal människor.
Det är vanskligt att jämföra olika länder. Sverige och USA har olika politiska system. I USA är personerna viktiga och i Sverige röstar de flesta i första hand på partier. Donald Trump har skapat en politisk plattform, byggt ett förtroende, inte tack vare traditionella medier och politiska strukturer, utan snarare genom att utmana dem. Med ett idogt kommunicerande via sociala medier har han skapat relationer med miljoner amerikaner.
Donald Trump tillträder snart som ny president i USA.
Sophia Jarl förefaller vara lika flitig på sociala medier. Hon kommunicerar ofta och hon gör det inte så sällan med en personlig underton. Både Trump och Jarl vågar bjuda på sig själva. Visst, ingen av dem hade varit där de är utan sina partiers stöd, men utan det personliga stödet hade de knappast fått sina partiers välsignelse.
Återigen, jag pratar inte om politikens innehåll. Men deras framgångar säger något uppfriskande om den tid vi lever i. Det finns inte en enda väg till politisk makt. Jag är en partigängare och är övertygad om att det finns fördelar med dagens svenska system, men det måste vara möjligt att utmana alla maktstrukturer. Det är en förutsättning för att de inte ska stelna och bli obsoleta.
I Sverige röstar vi som sagt i stor utsträckning på partier, men jag tror samtidigt att det blir allt viktigare med personliga relationer. Det finns allt färre partilojala, som är beredda att rösta på samma parti oavsett vilka företrädarna är. Väljarna blir alltmer medvetna och vill veta vad de röstar på och vem de röstar på. Därför blir det allt viktigare för förtroendevalda och bygga relationer.
Någon invänder kanske att det är lättare för vissa att bygga relationer. Det underlättar förstås om man har Trumps miljoner och kan starta egna medieföretag. Det sägs ibland att det är lättare att sprida enkla budskap via sociala medier. Den som har läst Sophia Jarls inlägg på Facebook förstår att även långa inlägg kan bli lästa. Jag vågar vara säker på att även resonerande politiker har samma möjligheter. Men med ett viktigt tillägg; som alltid när det gäller relationer handlar det om att vara personlig. Den som bjuder på sig själv får också något tillbaka.
Kort sagt, andra politiker borde lära sig av Trump och Jarl. Sedan räcker det förstås inte att vinna ett stort personligt stöd. Det räcker inte ens med att vinna val. För att få något gjort måste man även kunna samarbeta, lyssna på andra, kompromissa. Det är emellertid, som det brukar heta, en helt annan historia.
Lars Stjernkvist är tidigare socialdemokratisk kommunstyrelseordförande i Norrköping och numera frilansande skribent.