Tydliga traditioner med lövade stänger, sill, färskpotatis och jordgubbstårta och vi hoppar runt som små grodor tills våra midsommarkransar trillar av. 

Vår inofficiella nationaldag. 

Det är just den jag har svårt att släppa – nationaldagen. För den har dansat in lite från sidan, är tämligen identitetslös och blir lätt en blek kopia av midsommaraftonens traditioner.

En vän skriver ett desperat inlägg på Facebook och undrar hur hon ska fira. ”Jag är vilsen. Vad förväntas av mig som samhällsmedborgare? Vad ska jag äta? Vad ska jag ha på mig? Vad ska jag lyssna på för musik? Vad är rimliga aktiviteter att utföra på nationaldagen? Behöver svar!”

Jag läser hennes inlägg precis innan jag kliver upp på scen i min Värendsdräkt inför en imponerande stor publik i S:t Olaiparken. Det är folkdans och kanonskott, karoliner och barnsång. Här har vi skapat en fin tradition med stolthet både för vår stad och vårt land. 

Men likväl råder en nationell förvirring.

Det diskuteras i morgonsofforna i tv och det kollektiva svaret blir: ”Nä, hur vi ska fira vet vi inte”. En matexpert intervjuas och säger försiktigt att sparris och rabarber kanske skulle vara något? Det är ju ändå säsong? Det blir nästan löjeväckande.

Jag hittar sidan ”nationaldagen.se”, skapad av Stiftelsen Sveriges nationaldag. Vår östgötske talman Andreas Norlén är ordförande i en styrelse med tung svensk representation, från hovet och lottor till landshövdingar och Svenskt Näringsliv. Jag kände inte till organisationen men blir heller inte klokare av den, om den nu är på riktigt. Sidan förklarar att ”Nationaldagen firas just så som du själv vill”.

Ja, jo.

 

Vi svenskar är individualister och fria människor som gör våra egna val – men vi vilar mot en kollektiv kultur där konsensus är viktigare än konfrontation. Ju mer vi har att välja mellan, desto svårare är det att göra ett val och i stället vill vi göra det andra gör. Att då nationaldagen firas ”just så som du själv vill” resulterar i vilsenhet där vi inte ens vet vad vi ska äta för mat på den svenskaste dagen av dem alla. 

Är vi så ängsliga och har vi tappat vår stolthet så att vi hellre adopterar internationellt färdigpaketerade högtider som Halloween som puttar bort en stillsam Allhelgona med en rejäl sidtackling från en zombie? Men det verkar inte lika enkelt när det är vårt land vi ska fira, en dag för gemenskap, stolthet och omtanke. Det vore på sin plats att vi faktiskt hittar ett lättillgängligt, härligt svenskt sätt att fira nationaldagen på tillsammans. Vi borde fira nationaldagen med fika! 

Fika är ytterst kulturellt, historiskt och unikt svenskt. Det är inte kostsamt och inbjuder till naturligt umgänge. Jag ser hur fikabord dukas upp i skuggan av syrenerna i en stadspark. Jag ser kampanjer framför mig där vi bjuder in våra nyaste medborgare (som ju traditionsenligt välkomnas just på nationaldagen) på fika. Hur utländska turister vallfärdar hit när svenska flaggor vajar i luften denna vackraste tid på året. Hur den inbjudande, varma och vänliga känslan kommer av att bjuda på något vi alla känner oss trygga med. Som inte skaver i den svenska själen - tvärtom. Den får oss folkligt glada!

Ge mig Sju sorters kakor i nytappning! Kanelbullar i all ära men jag vill ha schackrutor, biskvier, fine dining-koncept. Varför inte drinkar med en twist på prinsesstårta? Ge mig fluffiga sockerkakor och tv-kockar som ger sina bästa tips på hur du får till en riktigt frasig syltkaka. Lättillgängligt, svenskt och gott. Något som förenar på ett härligt sätt med gemenskap och värme. Låt inspirationen flöda! 

Sverige - lösningen är fika! Alla ska med. 

Lina Skandevall är företagare i Norrköping och skriver krönikor i NT