Protester vid manifestationen mot försäljning av Louis de Geer i september 2023.
Det började som du säkert minns med en kommunal omorganisation. Kulturen stuvades in i ett superkontor och kommunledningen talade om att dra ner rejält på det offentliga stödet till både kultur och idrott och att sälja konserthuset.
Många Norrköpingsbor reagerade och när sedan professor Stefan Jonsson skrev en artikel om nyliberalism och fascism och kommunstyrelsens ordförande Sophia Jarl (M) svarade med att det finns en bortskämd kulturelit, då spred sig debatten till hela landet.
Alltså är det inte särskilt konstigt att jag nyligen fick den där frågan. Jo, svarade jag, orkestern finns kvar. Den mår för övrigt utmärkt, bättre än på länge, och publikintresset ökar.
Vad är det då som har hänt under det här året? Det har dragits ner på kulturen och på idrotten, men enligt Sophia Jarl (M) handlar det inte om större besparingar än de som gjorts i många andra kommuner.
För egen del var jag mest orolig för en försäljning av konserthuset i kombination med en kraftig hyreshöjning, men av det har det inte blivit något. Om jag förstår det som sipprar ut från maktens korridorer rätt så blir huset kvar i kommunens ägo. Det blev en omorganisation, och jag gillar den fortfarande inte, men den kan rimligen inte med sämsta ovilja i världen beskrivas som ett uttryck för fascism.
Sophia Jarl (M) har därför en poäng. Mot bakgrund av det som hittills har hänt så var vissa reaktioner våldsamt överdrivna. Därmed finns det skäl för en del att ägna sig åt självkritik, och andra kan fortsätta att i lugn och ro njuta av Norrköpings rika kultur- och idrottsliv.
Nja, riktigt så enkelt är det nog inte.
Det var som bekant inte bara kritikerna som höjde rösten. Den politiska ledningen gick ut hårt. Kommunens uppgift var att värna det som beskrevs som kärnverksamhet, och vi fick alla veta att kultur och idrott inte tillhör den kärnan. Och så var det också det där talet om den ”bortskämda kultureliten” och krav på ökad självfinansiering. Jag vet av lätt insedda skäl att det inte är den första kommunledningen som uppmanar privata intressen att ta ett större ansvar, men den här gången var det ingen tvekan om att betoningen låg på ett kraftigt minskat offentligt stöd.
Framför allt Moderaterna brukar med emfas påminna oss om att politiker inte ska lägga sig i allt. Den politiska sfären ska begränsas. Det var säkert det som inspirerade kommunledningen i Norrköping, men resultatet har snarare blivit det omvända.
Norrköpings symfoniorkester tillsammans med kör från De Geergymnasiet.
Som jag sa, publiken strömmar till konserterna, och det är utmärkt. Vid alla mina besök har jag träffat andra besökare som menar att det är viktigare än någonsin att stödja orkestern. Det har blivit en politisk handling att gå på en konsert eller att en se en teaterpjäs. Visst, det är alltid resultaten som räknas, och alla sätt som lockar en större publik är i princip bra sätt.
Kommunledningen har på sätt och vis gjort kulturen och även idrotten en tjänst. Debatten har skapat en mobilisering. Samtidigt är det problematiskt. Kultur och idrott väcker känslor, och det är just det som är poängen. Men i den bästa av världar och i de bästa av kommuner är det känslor som förenar många över alla gränser.
Jag vågar påstå att det i särskilt hög grad gäller för Norrköping. När det går bra för IFK Norrköping känner vi alla stolthet, och när det går mindre bra knyter även en Sleipnersupporter som jag näven i fickan och hoppas på en vändning. Även den som aldrig har sett en basketmatch blir glad för stadens skull när Dolphins återigen vinner guld.
Och på samma sätt är det många som känner glädje och stolthet när Symfoniorkestern vinner erkännanden långt utanför vår kommuns gränser. Vi känner stolthet när orkestern lockar till sig världsstjärnor, och vi gör det oavsett om vi står långt till höger eller långt till vänster och vi gör det även om vi nästan aldrig går på en konsert.
Jag skrev ”vi”, men frågan som gnager efter kulturbråket är om kommunledningen delar den glädje och stolthet många känner när det går riktigt bra för Norrköpings världsstjärnor.
Lars Stjernkvist
Lars Stjernkvist är tidigare socialdemokratisk kommunstyrelseordförande i Norrköping och numera frilansande skribent