Det var åtminstone vad en av Rustas grundare Bengt-Olov Forssell antydde när vi tog det första spadtaget i maj 2014. Det stod och vägde mellan ett par kommuner, och ett avgörande ögonblick var när Rustas ledning besökte Norrköping och nämnda Eva Andersson resolut reste sig under ett möte och ringde länsstyrelsen för att kolla upp några frågor.
Kommunens relationer med andra myndigheter och det snabba agerandet imponerade på Rustas grundare. Den här historien säger något om känslors betydelse. Allt är inte rationellt varken i politik eller affärer, utan relationer och känslor spelar roll.
Jag är emellertid helt säker på att det Eva Andersson och den dåvarande stadsbyggnadsdirektören Hans Revenhorn och Gunnar Bredin (M) hade gjort ytterligare några år tidigare spelade en ännu viktigare roll. De lyckades nämligen få Trafikverket att påbörja en praktisk planering för att dra den nya stambanan genom Norrköping.
Rusta hade aldrig sneglat på Norrköping om vi inte hade haft hamnen och goda tågförbindelser med Stockholm, som dessutom skulle bli ännu bättre. Rusta ville bygga sin nya anläggning i Stockholmsområdet, och de såg redan då Norrköping som en del av huvudstadens näringsliv och arbetsmarknad.
Varma känslor kan vara viktiga men de slår knappast kalla kalkyler. Det är i slutänden fundamentala fakta som avgör stora beslut, guskelov.
De här minnena dök upp när jag läste om planerna på en flygbränslefabrik och nya kärnkraftverk i Marviken. Jag blir alltid glad när det går bra för Norrköping, och i de här fallen var det sannerligen presentationer med mycket klang och jubel. När jag närmade mig slutet av artiklarna anade jag att det återstår en del innan det är dags för första spadtaget.
När det gäller flygbränslefabriken framgick det att det saknas några pusselbitar, nämligen energiförsörjningen och finansieringen. Hm, det är trots allt rätt avgörande pusselbitar. Vad gäller kärnkraftverken handlar det om en slags verk som ännu inte finns, men som är under utveckling. Dessutom söker man efter en operatör, och det är förstås inte heller någon oväsentlig pusselbit.
Sverige och Norrköping behöver utan tvekan mer elproduktion, och vi behöver dessutom fler och kraftigare kraftledningar som kan förflytta elen från producenterna till användarna. Just bristen på sådan överföringskapacitet i vår del av landet är en förklaring till att vi har förlorat flera etableringar under senare år. Om det ska byggas kärnkraft i vår kommun måste det vad jag begriper finnas rejäla kraftledningar, och de tar tid att bygga.
Jag skriver inte detta för att dämpa optimismen. Jag skriver det därför att jag är övertygad om att det är fundamentala fakta som ytterst avgör hur det ska gå för vår kommun. Och fundamentala fakta när det gäller näringslivets utveckling är goda kommunikationer, tillgång på el och arbetskraft och helst arbetskraft som har relevant utbildning. För att klara det sistnämnda behövs det bra skolor och en miljö där människor trivs.
Kommunen hade en viktig roll för Rustas etablering och samma gäller för planerna på flygbränslefabrik och energikluster och andra investeringar. Det är möjligt att kommunledningen gör mycket som jag inte känner till, men det som hörs utåt och som går att läsa om handlar om allt annat än fundamentala fakta. En del av det som hörs, att kommunen säger kategoriskt nej till dem som har både pengar och konkreta planer på elproduktion, läs vindkraft, förbättrar knappast klimatet för näringslivet. Samma gäller kommunledningens förminskande av kulturens betydelse.
Om vi ska få fler etableringar och företag som växer krävs som sagt bra skolor och rejäla kraftledningar och det i sin tur kräver att kommunen ligger på Svenska kraftnät för en utbyggnad i den här delen av landet. Det där sista är kanske inte världens sexigaste fråga, som det numera heter. Den är väl ungefär lika sexig som dragningen av järnvägen var för ungefär 20 år sedan.
Lars Stjernkvist
Lars Stjernkvist är tidigare socialdemokratisk kommunstyrelseordförande i Norrköping och numera frilansande skribent
