Lars Stjernkvist
Den som regelbundet läser den här tidningen anar kanske att jag tänker på valberedarna och styrelsemedlemmarna i IFK Norrköping. Jo, de har sannerligen inget enkelt uppdrag, men den här krönikan ska handla om några som jag vågar påstå har ett minst lika svårt uppdrag, nämligen politiskt förtroendevalda i mindre kommuner.
Oavsett var du bor i landet har du i princip rätt till samma stöd och service. Det ska finnas skolor och specialundervisning och hemtjänst och demensvård och detaljplaner och allt annat oavsett om du råkar bo i Stockholm, Valdemarsvik eller Ödeshög eller i Ydre kommun.
Politikernas uppdrag och ansvar är alltså detsamma, men förutsättningarna är väldigt olika. Det märks inte minst i dessa tider, när det är ekonomiskt kärvt. Det drabbar alla kommuner, men när det i stora kommuner diskuteras strukturförändringar och bantad administration, då handlar det i Valdemarsvik om sänkt friskvårdsbidrag och slopad ledighet för 50-årsfirare. Det finns nästan ingen administration att spara på.
Utan tvekan, det finns fördelar med småskaligheten. Det är bra att ansvariga måste vända på varje krona, och att det inte finns något utrymme för extravaganser. Närheten gör att de ansvariga politikerna lättare ser hur pengarna används, och framför allt, hur de ska fördelas för att nå bästa möjliga resultat.
Nackdelarna är också uppenbara. Det är inte lika många som är med och betalar för det gemensamma. Om en person behöver kvalificerad hjälp, kanske placering på ett boende, då märks det nästan inte alls i den stora kommunens budget, men i den mindre kommunen får det omedelbart följder för annan verksamhet.
I dagarna har jag bläddrat i den drygt 1 000 sidor tjocka utredningen med det långa namnet ”Nätt och jämnt. Likvärdighet och effektivitet i kommunsektorn”. Den kom i förra veckan och det är ytterligare en i raden av utredningar för att skapa jämlika villkor för landets kommuner. Vi har ett system som gör att kommunerna garanteras en viss intäktsnivå och att kostnaderna fördelas mer rättvist, men trots det finns det fortfarande orättvisor.
Utredningen föreslår att mer pengar ska omfördelas och om förslagen går igenom blir det mer pengar till bland annat Valdemarsvik och Ödeshög. Det är bra, men jag är orolig för att det inte räcker.
Det som gör det riktigt svårt för ansvariga i mindre kommuner är när ett redan svagt befolkningsunderlag blir ännu svagare. För 40 år sedan hade Valdemarsvik ungefär 9 300 invånare, i dag är det 7 500. Under samma period har kraven på servicen fullt naturligt ökat. När antalet invånare sjunker är det inte helt enkelt att anpassa verksamheten. Du kan inte ta bort några timmar från läraren eller förkorta cykelbanan med några meter. Med minskad befolkning följer en ökad andel äldre och därmed ökade kostnader för vård och omsorg.
I vanliga fall är jag ingen vän av omorganisationer. Verksamheter blir sällan bättre om vi flyttar på några chefer eller ritar om några rutscheman. Men jag tror att vi behöver en mer genomgripande kommunreform. Jag vet att det redan samarbetas mycket, inte minst mellan kommunerna i Östergötland och det samarbetet kan säkert utvecklas. Men jag tror inte att vi kommer ifrån frågan om sammanslagningar. Det blir inte självklart bättre om små och krympande kommuner slås ihop, men i vårt län är läget mer gynnsamt.
I Östergötland finns det flera mindre kommuner med minskad befolkning, men det finns grannar som växer. Valdemarsvik har en granne i norr som växer och för Ödeshög i väster finns det flera alternativ, för att nämna två exempel.
Jag har stor respekt för alla som tar på sig svåra förtroendeuppdrag, inte minst för fritidspolitiker i mindre kommuner. De satsar kvällar och helger för bygdens bästa, och den ”belöning” de får är inte så sällan omgivningens frustration och förväntningar om att de borde göra mer och åstadkomma bättre. Detta trots att de lyckas se till att servicen fungerar för det mesta. Men i längden är det svårt att trolla med knäna.
Lars Stjernkvist
Lars Stjernkvist är tidigare socialdemokratisk kommunstyrelseordförande i Norrköping och numera frilansande skribent