Ställde sig alla upp bakom skärmarna på det digitala mötet och applåderade och välkomnade 9-17 jobbet? I så fall: grattis. Om inte: läs det här.
Det har varit ett par intressanta arbetsår och det borde ha funnits gott om tid för cheferna att fundera över hur återgången ska se ut när restriktionerna lyfts. Men det pågår en kollektiv identitetskris om hur arbetslivet ska se ut efter pandemin. Golven lär skaka i kontorslandskapen ett tag till innan vi hittar rätt.
Vi har levt i en tid när vardagen anpassats till distansarbete för att minska smittspridningen. Det har utmanat oss, inte bara utifrån hur vi arbetar, utan också hur vi möts, det vill säga hur vi bygger en ny kultur i en digital verklighet där vi kan arbeta från hela världen. Distansarbetet har skapat nya möjligheter och en global arbetsmarknad öppnas upp när vi inte behöver sätta geografiska gränser för kompetensen.
Framför allt har vi fått smaka på friheten. Att styra vår egen tid. Kanske har vi flyttat från stan, insett att sommartorpet fungerar utmärkt att jobba från hela året. Vi har hunnit vänja oss vid en vardag där livspusslet blivit lättare att hantera. Att slippa pendlingen frigör dessutom mer tid till effektivt arbete.
Därför känns det som hål i huvudet att efter pandemin flyga in chefer från hela landet för två timmars fysiskt möte eller, än värre, kräva närvaro alla dagar i veckan. Vill medarbetarna fortsätta jobba flexibelt borde det välkomnas av arbetsgivaren. Det spelar väl ingen roll var, hur och när jobbet blir gjort bara man gör det man ska och levererar i tid? Det viktigaste är att personalen trivs och därmed presterar bättre.
Självklart behöver vi ses igen. Det uppstår magi i möten. Småpratet på kontoret är ett viktigt kitt för relationer, för tankar, för kreativitet, den skapar tillhörighet för att ta företaget mot gemensamma mål. Vi människor är sociala varelser som vill bli bekräftade för att må bra. Bakom skärmen blir det ganska ensamt. Forskning från Lunds universitet bekräftar just det - introverta mår sämre av att jobba på distans än de med stort nätverk runt omkring sig. Sådant kan vara svårt för en chef att fånga upp när man inte träffas på riktigt. Anställningsintervjuer är inte heller jätteroliga att ta digitalt. Som nyanställd blir det inte heller enkelt att komma in i företaget via en skärm, så visst är det här en utmaning. Förmodligen handlar det som att lära sig vilka möten som funkar fysiskt.
Den sociala biten är med andra ord viktig – men behövs den fem dagar i veckan? Blir man mer produktiv i en kontorsmiljö? En del, säkert. Men långt ifrån alla. Kontoren måste bli attraktiva på helt nya sätt för att locka tillbaka medarbetarna. Det behövs mer än pingisbord och snacks. Sälj av de dyra kvadratmeterna och minska ner kontoret till förmån för lounger, samvaro och ökad möjlighet att jobba på distans. Varför inte satsa på workshops, teambuilding och sociala aktiviteter de tillfällen man ändå ses på kontoret? Möten måste attrahera, vara effektiva och ge energi, annars är det helt enkelt inte värt att åka in.
En sak är säker: kompentent arbetskraft kan förloras och det kan vara svårt att attrahera ny om man inte är redo att lyfta blicken och möta arbetslivet efter pandemin med en ödmjuk insikt om att man är nybörjare på det här. Lyhördhet, nyfikenhet, kreativitet och anpassningsförmåga behövs för att skapa framtidens arbetsplatser.
Lina Skandevall
PR-konsult som skriver krönikor i NT