Jag var kommunalråd med ansvar för näringsliv och arbetsmarknad när Ericssonchocken kom, och därmed ansvarig för att forma nya framtidsstrategier. Vi förde tät dialog med näringsliv och andra intressenter för att förstå vad som skulle krävas för att stoppa företagsdöden och få nya företag att investera.
Rätt snart framträdde en bild som blev vår vägledning.
Norrköpings redan starka position som transport- och logistikcentrum var en väldig tillgång, särskilt om den kunde stärkas med ännu bättre vägar, snabbare tåg och reguljärflyg.
Många pekade på vikten av god samhällsservice. Ska man kunna attrahera fler anställda krävs bra skolor och förskolor, lätt tillgänglig god vård och attraktiva bostäder.
Allra viktigast för moderna företag är dock tillgång till kvalificerad arbetskraft, visade det sig. Det betyder inte bara akademiker, utan också god yrkesutbildning, väl fungerande lärlingssystem och så vidare. Önskemål nummer ett var dock ett slagkraftigt universitet med en dynamisk Science Park för utveckling av ny företagsamhet. Norrköping och Malmö var då landets största kommuner utan egen högskola.
Ett universitet ökar inte bara tillgången till välutbildad arbetskraft, utan sätter också igång spin-off-effekter som nya företag, nya kulturella miljöer, växande underlag för service och så vidare.
För att ta Norrköping ur en hotande ond spiral, med risk för krympande befolkning och fler arbetslösa, blev det därför en nyckelfråga att komma överens med staten och Linköpings Universitet om att dra igång Campus Norrköping.
Det var också avgörande att detta Campus blev en del av Linköpings Universitet och inte en egen högskola. Med universitetsstatusen fick Campus från dag ett inte bara grundläggande utbildning, utan också kvalificerad forskning.
Målet från start var att nå en tillräckligt stor volym för att skapa den kritiska massa som krävs för att skapa en kreativ och attraktiv student- och företagarmiljö, en nivå som då bedömdes till 5 000 studenter.
Inte minst kommunstyrelsens ordförande Kjell Norberg (S), den främsta eldsjälen bakom Campus Norrköping, var dock övertygad om att det inte skulle räcka för att nå en riktigt rejäl tillväxteffekt och en riktigt spännande universitetsmiljö. Vi borde sikta på en etapp två med målet 10 000 studenter.
Utvecklingen av kunskapssamhällets krav och på sistone även pandemin har medfört att intresset för att studera växer som aldrig förr. Antalet sökande till högskoleutbildningar är rekordhögt och regeringen fyller på med nya platser.
Trots det ligger vi efter både våra nordiska grannar Norge och Finland, efter flera andra EU-länder, efter anglosaxiska toppländer som USA, Canada, Storbritannien och Australien, men också efter asiatiska föregångare som Japan och Sydkorea vad gäller andelen högskoleutbildade av hela befolkningen. Här har hela Sverige en läxa att göra.
Campus Norrköping fyller snart 25 år. Därmed bör det också vara läge att starta en seriös kampanj för att närma sig det andra etappmålet – 10 000 studenter till Norrköping.
Göran Färm (S)
före detta europaparlamentariker