Första måndagen i oktober är den Internationella barndagen. En dag då vi bör uppmärksamma situationen för alla de barn som har upplevt eller upplever våld i hemmet. Enligt Brottsförebyggande rådet är närmare 10 procent av alla barn drabbade.
Det svåraste för de drabbade barnen är kanske vuxenvärldens svek, när ingen vill ingripa. Tystnaden och hemlighållandet är tungt.
Barnen skäms. De talar inte om hur de har det hemma. Följden blir isolering. Barnen är alltid på helspänn. När minsta lilla händer kommer en stressreaktion. Dofter av alkohol kan trigga igång stressen.
Hemmet som ska vara en trygg miljö blir en brottsplats. Barn är väldigt lojala mot föräldrar och våldet blir med tiden ett normalt inslag i de här barnens liv.
Sambandet mellan våld mot kvinnor och våld mot barn är stort. Redan mycket små barn gråter och matvägrar när det är bråk i hemmet.
Våldet inverkar på barnets hälsa, skolprestationer och utveckling. De här barnen känner sig ofta annorlunda, de är ensamma, ängsliga, ibland aggressiva. Inte sällan har de koncentrations- och inlärningssvårigheter. Att se en familjemedlem utsättas inverkar negativt på barnets självkänsla. Barnet får kanske ta hand om mamman och de egna behoven kommer i andra hand och risken för svag identitetsutveckling ökar. De här barnen blir ofta mobbade i skolan och mobbar också ofta andra.
En del barn försöker skapa ordning i en kaosartad tillvaro genom att utveckla ett starkt kontrollbehov. Ett resultat av det är ätstörningar eller andra former av självskadebeteenden. Barn som lever med en ständig inre stress kan så småningom bli sjuka i kroppen. Det kan handla om sömnsvårigheter, magont eller huvudvärk.
Ibland lyckas ett barn trots stora påfrestningar skapa ett bra liv, man talar om maskrosbarn. En viktig faktor där är en bra relation till en icke våldsutövande förälder. Pojkar reagerar ofta med att bli utåtagerande och syns mer- Det kan kännas bekvämt med en ADHD-diagnos. Då får skolan ställa upp med resurser och förhållandena hemma uppmärksammas inte. De här pojkarna löper stor risk att bli missbrukare eller kriminella om de inte får hjälp.
Alla samhällets resurser måste utnyttjas för att stötta barn som växer upp med våld i hemmet. Släkt och grannar får inte blunda för det som händer. De måste ingripa och barnen har ingenting att skämmas för. Ansvaret ligger helt hos vuxenvärlden. Vi måste lyfta bort skam och skuld från barnet och tala om att det som hänt inte är deras fel. Vi måste se och bekräfta barnet.