Vindkraften både bullrar och skräpar ner

Respons till Naturskyddsföreningen i Norrköping om deras redovisning av valenkät NT 2022-07-20

"Det som eroderas hamnar i naturen och det är ingen som samlar upp skräpet", skriver debattören om vindkraftverk.

"Det som eroderas hamnar i naturen och det är ingen som samlar upp skräpet", skriver debattören om vindkraftverk.

Foto: Nicklas Kihlberg

Debatt2022-07-29 16:00
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Apropå

"De har bäst och sämst miljöpolitik - enligt stor enkät" NT 20/7

I artikeln framgår det att Lotta Lanne, representant från Naturskyddsföreningen i Norrköping, kritiserar Liberala kommunfullmäktige Reidar Svedahl för att sprida falska uppgifter om vindkraft till exempel att de sprider plaster. Lotta Lanne hävdar att Naturvårdsverket har fastslagit att vindkraftsverk inte sprider plaster i naturen, men källhänvisning saknas.

Det är tydligt att genom politisk styrning vill man gagna en stor utbyggnad av vindkraft i Sverige. Med stark politisk styrning riskerar dock upptäckt av potentiella risker att försenas. 

I fallet Naturvårdsverket och vindkraft finns ett aktuellt exempel på detta. Naturvårdsverket har länge hävdat att buller alstrat av industriell vindkraft inte är skadlig för hälsan. Nu har man ändrat sig inför fakta, och accepterat att det kan vara skadligt.

Gällande erosion av rotorblad och dess ytbeläggning som är ett stort tekniskt problem med omfattande forskningsrapporter och teknisk analys inom vindkraftsindustrin. Ett rotorblad i ett industriellt vindkraftsverk väger cirka 20 ton och är byggd i huvudsak av glasfiber och olika plaster. Livslängden för ett rotorblad är cirka 10 år och därefter byts vingen ofta ut till en ny. Anledningen är att efter 10 år har stor del av vingens ytskikt eroderat och vindkraftsverket förlorat i sin effekt. Detta trots att man jobbar med att laga ytan under drift. Vilka kemikalier och plaster vindkraftstillverkare använder för att göra ytan så motståndskraftig som möjligt är affärshemligheter. Det som eroderas hamnar i naturen och det är ingen som samlar upp skräpet.

Naturvårdverket lyfter inte industriell vindkraft som en av källor som sprider plast i naturen. Men Naturvårdsverket, så som alla statliga verk arbetar på uppdrag av regeringen. Vet Naturskyddsföreningen i Norrköping om Naturvårdsverket har fått uppdraget att undersöka spridning av plaster i naturen från vindkraftsverk?

Att Reidar Svedahl lyfter problematiken om vindkraftens nedskräpning av naturen bör ge honom en eloge. Jag har svårare att förstå varför den anrika Naturskyddsföreningen inte ser problemet. Att dessutom gå så pass långt att man förtalar Svedahl för att ljuga är ett magstarkt uttalande då det är allmänt känd att rotorbladen eroderar. Vart tar det eroderade materialet vägen, om det ej sprids i naturen exempelvis till vattendrag? Både Naturvårdsverket och Naturskyddsföreningen borde vara intresserade om hur omfattande erosionen är och vilka kemiska ämnen det handlar om!