Då kapade kyrkan nästan alla band som knutits med den svenska staten alltsedan Gustav Vasas dagar och påbörjade en ny tillvaro som en fri kyrka i och för landet Sverige. Den lagstiftning som blev kvar, efter avskiljandet, fastslog egentligen bara att kyrkan skulle få fortsätta vara just kyrka, med ett uppdrag att förkunna evangelium och bidra till ett gott liv till för alla, samt vara demokratiskt uppbyggd. Svenska staten kunde därmed bli en sekulär stat, styrd av sekulära partier, och anpassad för en befolkning med en mångfald av olika trosuppfattningar. Ingen partistyrelse skulle längre behöva ha synpunkter på exempelvis gudstjänsternas utformning, diakonins inriktning, eller andra rent inomkyrkliga frågor.

Så var det åtminstone tänkt. Och så blev det. Nästan. 

Fortfarande så för de flesta av våra riksdagspartier i någon form fram sina kandidater i kyrkovalet. Partier som har den samhälleliga och världsliga makten inom kommuner och stat vill även vara med och styra vilken väg Svenska kyrkan ska gå. Ibland sägs att grupperna är ”partipolitiskt oberoende”, något var och en får bedöma hur trovärdigt det är när de går in med namn utifrån en från partipolitiken hämtad höger-/vänsterskala.

Bland trossamfund är det såvitt vi vet enbart Svenska kyrkan som är utsatt för detta, exempelvis Socialdemokraterna för inte fram några av sina kandidater till att styra Pingstkyrkan och Miljöpartiet lyser som parti med sin frånvaro i Muslimska föreningen. Vår önskan är att partierna inte heller har makten över Svenska kyrkan, och att alla de partipolitiskt aktiva personer som av omsorg om kyrkan vill vara med och ta ansvar istället bildar relevanta nomineringsgrupper utifrån vad som är viktigt ur kyrkans perspektiv och inte utifrån en från riksdagsvalet hämtad höger-/vänsterskala. Enbart organisatoriskt fristående innebär inte att man slipper ifrån partipolitiken i realiteten.

Redan idag finns lyckligtvis på många håll i landet på riktigt partipolitiskt obundna grupper. De gör det möjligt för personer med kyrkligt engagemang att ta ansvar för sin kyrka, utan att behöva inordna sig inom de uppfattningar som något visst allmänpolitiskt parti företräder. I Norrköping finns POSK, Partipolitiskt obundna i Svenska kyrkan, som obunden nomineringsgrupp med representanter garanterat engagerade i och för kyrkan. Partipolitik hör hemma i Riksdagen, i kyrkan ska Evangelium styra.

Sverige behöver en från partipolitik på riktigt oberoende kyrka.