Jag får ofta frågan av ledande socialdemokrater och liberaler hur de kommunala skolorna skulle klarat sparkraven med de skuggbudgetar vi förslagit under mandatperioden. Även fast vi sammantaget prioriterat mer resurser till skolan än vad Kvartetten gjort finns det bara ett svar på den frågan: dålig.
tDåligt eftersom jag och mitt parti har haft en felaktig föreställning om vilka resurser som krävs för att skolorna ska fungera. Vi har liksom Kvartetten utgått ifrån de handlingar som utbildningskontoret tagit fram och som ska påvisa skolornas behov för att klara sitt uppdrag. På samma sätt har vi utgått ifrån de ekonomiska rapporter som den högsta tjänstemannaledningen står bakom och som presenteras för oss löpande under året. Jag har tagit för givet att dessa rapporter har beskrivit verkligheten ute på skolorna. Nu vet jag bättre.
En sammanställning över de sista fem årens ekonomiska resultat visar att utbildningsnämnden ett flertal gånger har räddats av tillfälliga pengar. Dessutom har nämnden fram till 2017 haft pengar i centrala potter som inte gått ut till skolorna men som kunnat rädda nämndens totala årsbokslut. Efter 2017 är det ekonomiska läget ett helt annat. Nämndens samlade resurser är inte längre tillräckliga för att klara de ökande behov som finns på skolorna. Underskotten är nu så stora att flera hundra tjänster tas bort inför höstterminens start.
Jag är alltså ödmjuk inför att alla politiker, inklusive jag själv och moderaterna har lagt förslag under mandatperioden som inte utgått ifrån den verklighet skolans personal mött. Vi har inte ställt tillräckliga krav på styrning och ledning utan accepterat en budgetprocess som inte utgår ifrån skolornas uppdrag.
Alltsedan lokalmedia under hösten 2017 uppmärksammade skolornas akuta, ekonomiska kris har jag och andra moderater försökt vara konstruktiva. Vi har bland annat begärt att få underlag som visar vad statens och kommunens politiskt beslutade mål kräver för resurser i form av exempelvis pengar. Vi vill veta vad en skolplats rimligen kostar. Det är först när vi vet prislappen som vi kan prioritera bland kommunens olika verksamheter. Jag ställer inte upp på Olle Johanssons (S) ständiga uttalanden om att utbildningsnämnden har ”de pengar man har”. Budgetramar är inte av Gud givna utan handlar om prioriteringar och omfördelningar när så krävs.
Oavsett politiskt styre står kommunen inför utmaningar. Vi har en åldrande befolkning som, med all rätt, kräver resurser. Samtidigt är det nödvändigt att kommunen gör stora infrastruktursatsningar som kräver kommunala pengar. Arbetslösheten är fortsatt hög. Allt detta sammantaget med skolornas problem kräver handlingskraft.
Därför undrar jag nu om (S) och (L) kan ta till sig min uppriktighet och sluta debattera och bråka om tidigare budgetar? För oavsett om våra tidigare förslag till budgetar varit dåliga, utifrån det vi idag vet, så ligger inte framtiden i dessa. Jag hoppas att Norrköpings invånare istället delar min syn på vad som är viktigt för framtiden; ett politiskt ledarskap som vågar omvärdera beslut och göra nödvändiga prioriteringar.