Replik
"Vi vill skapa en attraktivare kollektivtrafik för alla" NT 28/7
Det är bra att vi kan ha en diskussion om vilken samhällsservice man kan förvänta sig och att det blir tydligt att det finns skiljelinjer. Jag själv upplever att det här är en ganska stor konflikt mellan region och kommun där förtroendevalda i kommunen ser landsbygden som en självklar del av kommunen.
Jag upplever att det egentligen inte finns någon kommunpolitiker som är beredd att nedmontera grundläggande kollektivtrafik på landsbygden eftersom kommunen inte skulle fungera om vi började bortse från just landsbygden. Norrköping är ingenting utan sin landsbygd.
Tran skriver i sin slutreplik till mig att hon har lite olika grejer på gång. Bland annat hänvisar Tran till att exempelvis boende i Kvarsebo och Lundby numera kan, i mån av plats, åka med i skolskjutsen. Julie Tran avstår dock från att skriva att det är kommunala skattemedel som betalar den ordinarie skolskjutsen.
Julie Trans lösning betyder att vi kommuninvånare får betala kollektivtrafiken två gånger - dels den del som vi redan idag betalar till regionen men nu tvingas vi också ta av de kommunala skatteintäkterna för att betala något som borde inkluderas i regionskatten.
Det är inget politiskt parti i kommunen som sagt nej till att tillstyrka kommunala medel till de här pilotprojekten, inte heller vi, men jag är djupt bekymrad och kritisk till den här utvecklingen. Det här är ett sluttande ekonomisk plan för en kommun. Vi kommunpolitiker, är till syvende och sist, i förhållande till regionen alltid ytterst ansvariga för utvecklingen i vår kommun. Det innebär att när Tran drar in bussen på landsbygden för gymnasielever så riskerar vi att få ungdomar som inte fullföljer gymnasiet och därmed att arbetslösheten och kommunala kostnader ökar. Det behöver aldrig Tran eller andra regionpolitiker ta ekonomiskt ansvar för.
Avslutningsvis; jag noterar att Julie Tran även denna gång hänvisar till att landsbygdstrafiken fått ”ett utökat utbud”. Jag tycker det är helt fel prioritering att vissa ytterområden ska bli helt utan möjligheter att ta sig till arbete- och skola till förmån för att andra ska få tätare turer. Sådana beslut bidrar verkligen till att öka klyftorna och underminerar förtroendet för vår gemensamma välfärd.