Jag tror på samtalet som handlar om vår innersta längtan att ge oss själva och våra barn, ja alla barn, chans till liv, till värdighet, till frihet och till fred, skriver Marika Markovits, biskop i Linköpings stift.
Oavsett var jag är i världen klingar julmusik i butiker och restauranger. Sånger om fred och frid. Märkligt nog har kommersialiseringen bidragit till att julens budskap om fred och frid firas över hela jorden. Gud har lyckats genomsyra det mänskliga med gudomliga intentioner, tänker jag med ett leende.
Jag var nyligen i Förenade Arabemiraten för att närvara vid FN:s klimattoppmöte COP28. Även där i hettan var staden julsmyckad och julmusik hördes överallt. Här finns en mix av kulturer och traditioner eftersom majoriteten av människorna är gästarbetare från hela världen.
För några månader sedan färdigställdes The Abrahamic Family House där en synagoga, en moské och en kyrka är sammanbyggda som tecken för fredlig samexistens. En plats där man kan lära sig om varandras tro och traditioner med fokus på det som förenar i stället för det som skiljer. Jag tror på religionernas dialog som syftar till fred. Jag tror på samtalet som handlar om vår innersta längtan att ge oss själva och våra barn, ja alla barn, chans till liv, till värdighet, till frihet och till fred.
Det fick mig att tänka på de goda samtal som sedan decennier pågår mellan olika religiösa ledare i Östergötland. Hur man lyckats bygga tillitsfulla relationer som bär också när det krisar. I dessa tider när starka makter vill splittra vår värld och vårt samhälle är det viktigt att lyfta fram alla goda exempel på fredlig samexistens. De är hoppfulla motbilder till de smärtsamma konflikter som skildras i media och som skapas av konfliktvilliga makthavare och våldsbejakande extremister på både politisk och religiös grund.
Marika Markoovits vigs till biskop i Uppsala domkyrka, januari 2023.
Vi behöver påminna oss om att de flesta människor vill fred. Och att fred alltid börjar i våra nära relationer till familj, grannar och medborgare i våra lokalsamhällen. Jag träffade nyligen en politiker som sade att vi i Sverige är fredsskadade. Vi ser inte hoten, vi har inte rustat oss för försvar, något vi borde skämmas över. Jag menar att detta är fel. Vi är inte fredsskadade – vi är fredsfostrade, något att vara stolta över!
Redan som barn lär vi oss att lösa konflikter via samtal, inte genom att slåss eller kränka med ord. Vi har stor tillit och vi tror oftast våra medmänniskor om gott. Vi har erfarenhet av att hantera olika åsikter demokratiskt i föreningar och i samhället i stort.
Vi har rättssäkra domstolar när vi inte själva kan skapa rättvisa. Vi tror på samförståndslösningar och söker ofta konsensus på arbetsplatser, på skolor, i politik och i familjen. Vi vet att fred skapar fred och att krig, även när det sker i försvar, skapar sår och förluster och kränkningar av människovärdet som lägger grunden för fler konflikter och mer våld.
Julottan. Arkivbild.
Vi är fredsfostrade, med fredlig samexistens som kompetens. Och därmed har vi ett realistiskt hopp som drivkraft i de utmaningar vi möter. Kanske har det varit ett stöd att vi i generationer har hört julens bibeltexter?
Låt oss göra det igen i julsångerna, i julnatten och julottan ”Det folk som vandrar i mörkret ska se ett stort ljus, ty ett barn är fött. Väldet är lagt på hans axlar och detta ska vara hans namn; fredsfurste. Och väldet ska bli stort och fredens välsignelser utan gräns. (Ur profeten Jesajas 9:e kapitel). Orden ger uttryck för mångtusenårig vishet; att fred, trots alla utmaningar, är mänsklighetens största möjlighet.
Marika Markovits, biskop Linköpings stift
Lyssna på ett samtal mellan Biskop Marika och debattredaktör Hanna Petersson i NT:s debattpodd Vad tycker du som finns på Spotify och andra platser där poddar finns.