Nu är vi där igen. De styrande S och C återkommer med ett nygammalt förslag som ingen egentligen kan förklara konsekvenserna av.

Ishallen är på väg att bli ytterligare ett exempel på Valdemarsviks kommuns märkliga fastighetsaffärer. 

Ishallens framtid har varit ett diskussionsämne under flera år. Att något måste göras för att komma tillrätta med de höga driftskostnaderna är alla eniga om. Där slutar tyvärr enigheten. 

Redan i somras ville S och C forcera igenom ett förslag till en ”försäljning”. Ett invecklat förslag med fyra olika hyresavtal där bland annat kommunen skulle börja med att hyra sin egen ägandes ishall för cirka 750 000 per år. Vidare åtog sig kommunen att utföra en mängd åtgärder till okänd kostnad.

Ishallen skulle i princip skänkas bort då köpeskillingen skulle utgöras av ett lån från kommunen som sedan skulle efterskänkas mot investeringar i hallen.

Oppositionen tvingande fram en återremiss i kommunfullmäktige med påpekande av alla brister och regelbrott i förslaget. Först då konsulterade de styrande juridisk kompetens på området som då också dömde ut förslaget.

Vi hoppades då på ett omtag och en dialog för att hitta den bästa lösningen för ishallens framtid. Men tyvärr uteblev dialogen och Socialdemokraterna och Centern återkommer nu med i princip samma upplägg, med ett tillägg om en upphandling av istid. 

En liten spännande detalj är att S och C i debatten hävdar att det här är förvaltningens förslag, som de stöder. Dimridåer; förvaltningen har ju tagit fram det här förslaget på direkt uppdrag av de styrande och inget de har hittat på eget bevåg. Man anar snarare att de vill ha någon att gömma sig bakom när det går snett.

Det finns tydligen ingen vilja hos de styrande att ta fram en alternativ lösning att jämföra med inför ett beslut. Man frågar sig varför? Att det finns olika alternativ inför beslut och därmed ett fullgott underlag är faktiskt något som finns föreskrivet i kommunallagen. Det kan ju inte bero på bristande resurser då man varit villig att köpa in externa tjänster för cirka 350 000 kronor för att ta fram sitt förslag.

Vi vidhåller att man måste ta fram underlag som innehåller alternativ. Detta borde vara självklart i ett sådant här ärende. Det finns ett alternativ där kommunen behåller ishallen och gör nödvändiga investeringar bland annat för att sänka driftskostnaderna. Uppdrag att utreda detta finns dessutom sedan tidigare från både kommunfullmäktige och kommunstyrelsen. Detta nonchaleras.

Förslaget om hyresvärdsupphandling är komplicerat och svårt att överblicka. Vilka de slutliga ekonomiska konsekvenserna blir för kommunens räkning går inte att utläsa av förslaget. Det framgår inte vad det är som upphandlas. Det efterfrågas ett ospecificerat antal timmar istid. Vilket behov av istid kommunen har är heller inte utrett trots tidigare uppdrag om detta. 

Det är osäkert hur detta komplicerade upplägg där kommunen skänker bort ishallen förhåller sig till kommunallagen och lagen om offentlig upphandling. 

En ytterligare allvarlig omständighet är att kommunens sakkunniga revisorer från Ernst & Young granskat förslaget och påpekar brister i underlag och varnar för brott mot regler och lagar. Detta anser sig S och C helt kunna bortse ifrån.

Valdemarsviks kommun borde ha lärt sig av tidigare misslyckade fastighetsförsäljningar.

Om det föreslagna upplägget av affären röstas igenom så kommer kommunen befinna sig på väldigt tunn is, och det vet de flesta att det kan gå illa.