Replik
"Det behövs en mer nyanserad debatt kring vargen" NT 13/6
Tyvärr inleder hen med ett påhopp på Rovdjursföreningen och skriver: ”Om det beror på att de som har en annan åsikt än Rovdjursföreningen blir hotade och inte kan gå ut med sina synpunkter öppet så…” Vi vill med kraft understryka att Rovdjursföreningen alltid har tagit avstånd från alla utomparlamentariska aktioner. Tråkigt nog händer det att vi själva eller våra likasinnade utsätts för hot. Såvitt vi vet alltid av jägare, aldrig av tamdjursägare eller andra. Det har till och med förekommit att vapen avlossats i skrämmande syfte. Vi deltar gärna i en nyanserad debatt grundad på fakta och vetenskap och inte på allmänt tyckande av ett fåtal högljudda debattörer.
”En mer nyanserad debatt”. Ja det vore jättebra! Inte minst i Riksdagen. Härom veckan fattades där beslut om att uppdra åt regeringen att undersöka möjligheterna att sänka vargstammen till 170 individer. Samma nivå som Signaturen föreslår. Ingendera har insikten att detta varken är biologiskt eller legalt möjligt.
Vi vidhåller att vargen, liksom alla andra toppredatorer, är ovärderlig för den biologiska mångfalden, genom att reglera stammarna av bytesdjur på ett långt effektivare sätt än mänskliga jägare förmår. Detta har man insett i nästan alla andra länder, de Nordiska länderna och Ryssland undantagna. Vargen har ökat starkt på senare år. Exempelvis har Tyskland nu 1 500 – 2 000 vargar, efter att inte ha haft några alls år 2000.
Att svenska folket verkligen vill ha varg visade nyligen en stor (28 000 tillfrågade) opinionsundersökning, genomförd av Sveriges Lantbruksuniversitet (SLU) i samarbete med Umeå Universitet. Andelen positiva till varg är 69% och negativa 12%. Hela 49% kan tänka sig att bo i ett vargrevir. Nidbilden säger att man mest frågat Stockholmare och andra storstadsbor. Det är inte sant! Undersökningen är så omfattande att den till och med går ner på kommunnivå. Bland länen är det överallt majoriteter (oftast stora) som är positiva till varg. Undersökningens resultat motsäger effektivt litaniorna i jaktpressen, där man beskriver hur landbygdsbefolkningen dignar under oket av vargen, hur man inte vågar gå ut i skogen etc.
Visst finns det problem. Men dessa är inte större än att de kan lösas – inte problem av sådana proportioner som framförs i jaktpressen. Jägarna må ha problem med vargarna, och det har vi stor respekt för, men jägarna måste också inse att de är ett intresse bland flera andra. Det är inte trovärdigt att i debatten ständigt hänvisa till andras (t.ex. tamdjursägarnas) problem. OM jägarkåren nu månar så mycket om tamdjursägarna, varför gör de då inte som Rovdjursföreningen, nämligen hjälper fårägare att sätta upp rovdjursavvisande stängsel?