Många av Sveriges regioner har dålig ekonomi. Region Östergötland är bäst på att vara sämst i det avseendet. ”Ekonomi i balans” är mantrat från regionledningen som ska rättfärdiga en rad kloka, och en del desperata åtgärder. Besluten tas högst upp och ska verkställas längst ner. Under tidspress. Snabba cash i ett stort vårdmaskineri, där produkterna som levereras är förebygga sjukdom, identifiera sjukdom, behandla, operera, följa upp, lindra och om inget annat kvarstår, trösta. Hur mäts detta i siffror?
Vi, medicinskt ledningsansvariga läkare på Kvinnokliniken i Norrköping, vill väcka debatt kring hur beslut som endast ser till siffror, yttrar sig i en komplex verksamhet. Vi vill redogöra för den sparprocess som har kommit att kallas ”förändrat arbetssätt”, som i praktiken innebär uppsägning av undersköterskor och vårdadministratörer.
Personalkostnaden är den största utgiften för regionen. Således är uppsägningar en effektiv lösning på en akut negativ balans. Eller? Direktiven vi fick var att vi ska återgå till samma antal undersköterskor som vi hade innan pandemin. Sen inträffade, inte helt oväntat, en rad komplikationer såsom hänsyn till arbetsrättsliga regler, fackliga förhandlingar och ekonomer som behövde räkna och räkna... Drygt sex månader har passerat sedan beskedet om uppsägningar enligt ”sist in först ut”-principen. Nu finns till slut en lista med namn på dessa medarbetare tilldelad varje enskild verksamhet. Stressen och våndan för dessa medarbetare, men även för hela kliniker, har under processen varit enorm. Hur har det påverkat vårdmaskineriet? Hur mäts det i siffror?
”Sist in först ut”-principen innebär att varslen drabbar olika verksamheter olika hårt och vissa får ett större underskott än planerat. Man har därför upprättat en omfördelningsenhet som ser till att jämna ut det hela. ”Anna” och ”Lisa” som jobbar på förlossningen får sluta. ”Noa” har blivit långtidssjukskriven och ”Asal” är mammaledig. Direktiven säger att vi inte får ersätta ”Noa” och ”Asal” med tex ”Anna”. Konkret innebär det för Kvinnokliniken i Norrköping en minskning med ca 40% av underskötersketjänsterna! Men ingen fara, via omfördelningsenheten ska ”Anna” ersättas med ”Olle” som redan är duktig på något helt annat än förlossningsvård. Den 15:e december, strax före jul ska det ske! Samtidigt har ”Lisa” som trivts bra med sitt jobb på förlossningen men måste sluta, fått via omfördelningsenheten erbjudande om att börja köra blodgivarbussen. Tyvärr har hon inte lämplig körkortsbehörighet för detta…
Vi som jobbar inom vården är inte bara siffror. Vi är människor med olika kompetenser och erfarenhet. Vi är också individer som valt att jobba på en klinik av särskilt intresse och efter vad vi passar som.
Medan stabens stora tomtearmé jobbar vidare med idéer för att förverkliga drömmen om ekonomi i balans, fortsätter medarbetare på golvet med sitt patientnära arbete varje dag. Vård ska levereras, antalet nybesök ska öka, köerna ska minska. Patientsäkerheten ska förbättras. I själva verket kan kostnaderna öka på grund av introduktioner av omplacerad personal och tappad kompetens. Det finns även en stor risk för att patienterna inte kommer kunna erbjudas vård i samma utsträckning som tidigare vilket i slutskedet kommer kosta ytterligare pengar.
Snabba cash för regionen? Snarare en byråkratisk bergochdalbana med högst oklar utgång. Låt istället varje verksamhet äga sin egen sak! Vi kan minska antalet anställda mer kontrollerat och successivt genom att inte ersätta den personal som slutar genom t ex pensionsavgångar, genom att införa smartare lösningar för ökad effektivitet. Vem kan vår verksamhet bättre än vi själva?
Liksom på börsen behöver vi investera, avvakta, se kapitalet växa, och i svåra tider inte sälja våra tillgångar i panik utan tänka långsiktigt. Ge verksamheten mer istället för mindre mandat att utveckla en hållbar vård och hållbar ekonomi! Det finns andra vägar att gå för att få en balanserad ekonomi anser vi!
Amanda Fagerkrantz, Pernilla Ekholm, Linda Hjertberg, Valerie Stålberg och Agota Malmborg
Samtliga Kvinnokliniken Norrköping