En mig närstående person lider av höftartros. Hon remitterades från primärvården till Ortopedkliniken på Vrinnevilasarettet i Norrköping vintern 2022. Dessförinnan hade hon genomgått den så kallade artrosskolan. I maj 2022 då drygt tre månader gått kontaktade hon Ortopedkliniken för att aktualisera vårdgarantin. Hon fick då beskedet att hon var sjuk och omfattades då inte av garantin. 

Till saken hör att hon har pacemaker och äter blodförtunnande medicin. Hon kunde inte skickas till annan vårdgivare för den måste kunna erbjuda intensivvård. Att skickas till annan region var som vi fick veta inte aktuellt. Lite tillspetsat kan sägas; vårdgarantin gäller inte om du är sjuk. 

Den fråga som då var på sin plats att ställa var när kan jag då förvänta mig att kallas till ortopedkliniken i Norrköping? 

Det svaret var om möjligt ändå svårare att förstå ”det kan vi Inte svara på vi har ingen planering för hösten, vi vet inte vilka läkare vi har tillgång till.” 

Men skam den som ger sig. Kliniken kontaktades även i dagarna men svaret var detsamma dock med den skillnaden att den svarande trodde att en semesterledig läkare satt hemma och planerade hösten. Men fortfarande kunde inte ens en gissning ges, när en kallelse var att förvänta. Det som gör det än mer frustrerande är att när vi träffar bekanta från andra regioner vittnar de om en betydligt snabbare och bättre planerad verksamhet.

Jag har under mitt arbetsliv arbetat inom offentlig sektor och likt sjukvården var den verksamheten minst sagt situationsstyrd. Men att inte ha en planering för verksamheten på i vart fall årsbasis är för mig helt främmande. Avsaknaden av planering innebär att verksamheten inte bara styrs av situationen utan dessutom riskerar att bli ad hoc. 

Naturligtvis skall kritiken i första hand riktas mot Vrinnevilasarettets ledning och ansvariga på Ortopedkliniken i synnerhet. Den politiska ledningen, med Socialdemokraterna som ledande parti inom regionen, kan inte undgå kritik allrahelst som det anförda närmast måste betraktas som ett systemfel.