Jag hävdar att vi inte kan ha någon bra vård, omsorg eller utbildning utan kulturen. Jag har arbetat 39 år som läkare. Under den tiden har det skett en stor utveckling av kunskap inom den medicinska vetenskapen, begreppet evidensbaserad vård har etablerats och mängder av vårdprogram, rutiner och algoritmer har producerats. Det är positivt och nödvändigt.
Men som med allt som är bra finns även här begränsningar och risker. Begränsningarna är att inget av detta kan greppa den komplexa verklighet, som människan i samspel med sin omgivning utgör.
Risken är att en alltför ensidig användning av scheman för vad som ska göras, gör vård, omsorg och utbildning alltmer robotiserad - genom införande av verkliga robotar, digitala lösningar och AI men också genom att personalen drivs till att bete sig mer robotaktigt.
Under min tid i yrket har jag som de flesta gjort bra saker, ibland mindre bra och vid en del tillfällen ganska dåliga. I de fall jag fått respons från patienter och anhöriga att mina insatser betytt mycket för dem finns ett mönster. Det handlar inte bara om goda kunskaper utan om tillgänglighet, närvaro, kontinuitet och medmänsklighet. De förmågorna grundläggs nog ganska tidigt i livet och kan understödjas av organisationen.
Men min erfarenhet är att också kultur i olika former spelar en viktig roll för att utveckla inlevelseförmåga och människokännedom, både vad gäller en själv och andra. Några utbildningar har infört skönlitteratur som ett sätt att arbeta med detta.
Sedan Sophia Jarl hamnat i stormens öga vill hon att diskussionen ska begränsas till kronor och ören till Scenkonstbolaget och behovet av besparingar i kommunen.
Vi som följt hennes uttalanden under en längre tid vet dock att hon varit ganska öppen med den ideologi som vägleder henne. Det är en ideologi som har Margaret Thatcher som förebild och som säger att offentligt driven verksamhet bör vara så liten som möjligt. Vård, skola och omsorg är kärnverksamheter, vilket är lagstiftat, men de ska gärna drivas av privata bolag och Sophia Jarl har uttryckt att hon inte bryr sig om vad dessa bolag gör med sina vinster, även när de är till 100 procent skattefinansierade.
Skatter ska sänkas och därmed det offentligas intäkter men förhoppningen är att de intäkterna ökar genom tillväxt. Service till näringslivet är därför prioriterad för kommunen. Med ett sådant tänkesätt är det logiskt att kulturen ska inordnas under Tillväxtkontoret och dess underavdelning Attraktionskraft. Kultur ses som en vara och som en investering för att dra till sig kapital. Jag och många andra menar att kultur är en nödvändig beståndsdel för att vi ska upprätthålla och skapa ett mänskligare samhälle. Det är här skiljelinjen går.