Men det vi missar då är hur urholkad färdtjänsten har blivit de senaste åren och vilka konsekvenser det har fått för alla de som är beroende av färdtjänst.
Svensk färdtjänst startade i Malmö 1947, då var det ren välgörenhet. Då fick man stå med mössan i hand och hade man tur kunde man få hjälp. Idag är det istället en rättighet enligt lag, en lag som försämrats flera gånger sedan den instiftades men som ändock fortsatt bygger på samma principer om mobilitet och möjligheten att kunna delta i samhällslivet på lika villkor. Ytterst handlar det om att inte bli fastlåst i sin bostad. Det är en mycket viktig princip som är väl värd att stå upp för. Det tar lång tid att bygga upp en fungerande färdtjänst men det kan gå oerhört fort att rasera den, det får inte ske.
I Söderköping har villkoren för den som har färdtjänst ändrats rejält under det gångna året. Ett exempel: en resa med färdtjänst på under kilometern ner till stan för att handla mat kostade tidigare 24 kronor tur och retur, nu kostar samma resa 56 kronor. Det här beror på att taxan höjts samtidigt som möjligheten att åka tillbaka på samma biljett inom en timme försvunnit.
Förändringen slog igenom i juli-22 och snart kunde vi läsa om vilka konsekvenserna blev. En 70-årig kvinna berättade i NT om hur hon inte längre kommer att ha råd att åka båda sträckorna när hon ska handla. Hon sa:
-Jag får försöka gå ner, till stan är det åtminstone nedförsbacke.
Det är en sträcka på 900 meter som kommer ta henne två timmar att gå. Att lägga två timmar på att gå till affären kan möjligtvis fungera en fin sommardag, även om det är tveksamt även då, men Sverige har som bekant fler årstider än sommar. Just nu, med snön yrande utanför fönstret är det naturligtvis helt omöjligt. Vilka blir då konsekvenserna? Jo, personer blir fastlåsta i sina bostäder. Precis det som färdtjänsten är tänkt att motverka - det händer här och nu, i Söderköping.
Det ska vi inte acceptera. Från Vänsterpartiet lägger vi därför ett förslag om förbättrad färdtjänsttaxa där vi vill att kommunen undersöker om det går att återinföra möjligheten att åka tillbaka på samma biljett. Vi lägger också fram ett skarpt förslag om att Albogaexpressen återinförs, en avgiftsfri ringlinje som fungerade som ett bra komplement till färdtjänsten. Våra kommuninvånares mobilitet ska värnas. Det handlar om livskvalitet. Vi ska inte tillbaka till Malmö 1947, då folk fick stå med mössan i hand. Vi kan bättre.
Nu är det upp till övriga partier att bekänna färg. Detta gäller särskilt Socialdemokraterna som nu sitter i majoritet. Under förra mandatperioden krokade de arm med oss och tog strid för en fungerande färdtjänst och stred också för Albogaexpressen. Nu återstår att se om de menade allvar eller om det bara var tom retorik. Vackra ord är inte det som löser kommuninvånarnas problem utan det är praktisk handling. Svik inte de Söderköpingsbor som nu behöver förändring.