Jag har sett dig Lars Stjernkvist, i tidningar och på TV. Du har pratat om att bygga ett nytt och ”fint” centrum i Klockaretorpet. Med café och bibliotek. Jag har sett dig prata om en bättre skola och fritidsaktiviteter för de som bor i de utsatta områdena. Allt detta är givetvis bra saker och till viss del viktigt men dina svar får mig allt mer frågande. Vilket ansvar har du och vi andra kommunpolitiker för det som nu händer? Kanske ännu viktigare – vilket operativt ansvar har du för att finna vägar framåt som är både akut genomförbara och långsiktigt hållbara?
En annan fråga som kanske är av mer filosofisk karaktär, men som ändå återspelas i var och ens handlingar, är vilken roll du har som kommunalråd och jag som oppositionsråd när vår stad skakas om? Det är många som på olika nivåer jobbar med problematiken men när detta blir så omfattande och berör så många delar av vårt samhälle anser jag att det är vår skyldighet att ställa oss främst och våga visa vägen framåt.
Än så länge har debatten och dina akuta åtgärder präglats av att prata med verksamheter och personal som påverkas av oroligheterna i Klockaretorpet. Men jag har saknat dig i Klockaretorpet centrum. I de många samtalen jag haft med alla de ungdomar som finns där. Jag har hört dig prata om dessa ungdomar men jag har inte hört att du pratat med dem.
I vår roll som förtroendevalda tror jag att vi bör sträva efter att få förstahandsinformation från berörda. Det innebär att träffa och föra en dialog med ungdomarna. Min erfarenhet av livet är att de tillfällen då jag tagit fel beslut är samma tillfällen som jag inte skaffat mig rätt kunskaper. Därför har jag lärt mig att alltid prata med de människor som saken berör. För vad är alternativet för dig och mig som förtroendevalda i en stad där det brinner nästan varje natt?
Jag vill berätta för dig vad många ungdomar pratar om i Klockartorpet. De pratar om att de hoppat av gymnasiet för att de inte fixade grundskolan, de pratar om misslyckade relationer med sina föräldrar men mest av allt pratar de om att få en chans till – och den chansen handlar om jobb och att tjäna sina egna pengar. Jag är väldigt tydlig i alla sammanhang; kriminalitet är aldrig vägen framåt. Mitt budskap till dessa ungdomar är att vägen framåt består av nolltolerans för kriminalitet och droger, hårt jobb av dem själva men också att vi runt omkring öppnar dörrar för studier, praktik eller jobb.
Mitt budskap till dig Lars Stjernkvist är att vi med ansvar och inflytande måste våga plocka upp taktpinnen och slå an tonen för framtiden. Min framtid är ett Norrköping där alla bidrar till vårt välstånd efter bästa förmåga. Dessa ungdomar som nu halkat av vägen ska givetvis sona sina kriminella handlingar men även erbjudas möjlighet att ta sig tillbaka. Den resan har jag redan påbörjat tillsammans med dem och andra som vill hjälpa till – har du kraften att springa ifatt mig så att vi kan gå i mål med detta tillsammans? Det här är en sådan utmaning där den pragmatiska inställning till gränsöverskridande lösningar som du ofta säger dig representera vore det självklara alternativet.