Replik
"Det går åt skogen med äganderätten" NT 9 mars
Varför? Jo, han tror att vi i första hand kämpar för en strövskog eller för att använda skogen för kantarellerna eller som hundrastgård. Kan han verkligen ha missat naturvårdarnas poäng? Vi kämpar ju desperat för att bibehålla de små isolerade öar som fortfarande återstår av naturens barnkammare!
Skogsägarna måste inse att de borde tänka i nya banor. I skogsägarnas förtvivlade kamp för sin äganderätt döljer sig ett märkligt faktum. Utöver värdet av orörda gammelskogar för den biologiska mångfalden (som är omöjlig att sätta prislapp på!), så börjar skogens värde för ekoturism, naturguidning, viltskådning med mera att överstiga dess värde som råvara för tidningspapper och flis. Vi lever i en ny tid som ställer nya krav.
Edvard Hollertz skriver i sin ledare: ”Utan en stark äganderätt, vem skulle då lägga ner enorm tid, kraft och hjärta i att vårda en skog, som har växt sig stor först om en generation eller två?” Edvard Hollertz fråga är nog menad att vara retorisk, men den har ett väldigt naturligt svar: Den som visar respekt för naturen. Den som begriper sig på att produktionsskogens kortsiktiga vinster ibland måste stå tillbaka för att långsiktigt vårda skogen. För det som är viktigt i vår tid: Att värna om artrikedom och biologisk mångfald.
Edvard Hollertz skriver: ”Utan äganderätten skulle vi inte ha dagens välvårdade skogar som allemansrätten låter oss alla besöka som markägarnas gäster”. Yttrandet kan uppfattas som ironi, men är nog inte menat som det. Problemet kanske är att definitionen på ”välvårdad” och ”markägarnas gäster”, nog skiljer sig radikalt beroende på vem man riktar sig till. Med ”markägarnas gäster” kan man till exempel mena alla djur, växter och svampar som finns i den orörda gammelskogen. Då innebär ”välvårdad” att man – så långt som det är möjligt – lämnar skogen ifred.
Vi vill ju egentligen bara spara den lilla areal som fortfarande återstår av skyddsvärd skog. Den enorma areal av lönsamma, ekologiskt utarmade, skogsplantager som finns i vårt land är ju redan bortom all räddning - för flera generationer framöver. Men dessa skogar kanske också kan räknas som välvårdade för andra målgrupper?
Vi lever i en ny tid som ställer nya krav. Skyddsvärda skogar försvinner i rasande takt. Samtidigt är faktiskt inte längre skogsindustrin en lika viktig del av den svenska ekonomin, som den en gång varit.
Vi rekommenderar varmt Edvard Hollertz att se den välgjorda och tänkvärda filmen ”More of everything”. Finns på Youtube. I den uttalar sig en mycket kunnig skara: Jon Andersson, Professor Per Angelstam, Fil doktor Mary S. Booth, Professor Anders Dahlberg, Professor Lena Gustafsson, Fil doktor Stig-Olof Holm, Professor Bengt Gunnar Jonsson, Artur Larsson, Professor Emeritus Anders Lindroth, Professor Emeritus Erik Westholm och Professor Lars Östlund.