Stadsmuseets utställning ”Medlöperi och motstånd” är i sin enkelhet mycket intressant och behövlig. Som alltid när stora skeenden behandlas hinner man inte med allt (som borde sägas). Det är självklart och fullt förståeligt.
Kring den 27 januari varje år påminns vi om befrielsen av Auschwitz-lägren. Mindre sällan nämns att det skedde av sovjetiska styrkor, vilka, likt Auschwitz, räddade Europa. Jag har några år i insändare i lokalpressen kommenterat dessa upprop. Där, och på Stadsmuseet sägs att vi "måste lära av historien". Ja, det kan man hålla med om, men frågan är av vad?
Utställningen kan till en del sägas utmåla (fåtalet) nazister i Sverige som en stor fara. Det är att förvilla och göra det svårt för folk se dagens värld. Håkan Blomqvist, historiker på Södertörns HS, skriver 2015: "Men av större betydelse i vår epok av kris för den nyliberala kapitalismen är... den globala renässansen för ett hårdnande klassamhälles hierarkier, tänkesätt och ideologiska system". Han räknar sedan upp ett antal åtgärder som t ex välfärdssamhället strypning, och på sikt bortvittring, under nyliberalismens fanborg. Till det kan man lägga alla krigen – gårdagens och dagens.
Såväl antisemitism som foliehattarna i till exempel NMR skall med rätta fördömas. Förintelsen av judar med flera var, sett till den systematiska, industriella skalan, unik och grotesk. Fördömandet är helt rätt, men varför de stora orden om att vi måste lära av historien? Inte är det väl antisemitism och foliehattar i form av NMR som är vår tids stora problem? Den typen av antydanden eller påståenden skymmer ju sikten.
De stora frågorna idag är den globala nyliberalismens totala haveri sedan 2008, och det faktum att de borgerliga partierna, inkl SD, och högersocialdemokratin låtsas som inget hänt.
Konsekvenserna av nedmonteringen av välfärdssamhället syns skrikande överallt. Ojdå, säger nedmonterarna, det hade vi ingen aning om! På det internationella planet ser vi de ständigt pågående krigen, initierade av USA och NATO, medan krigs- och ekonomiska flyktingar drivs runt – som villebråd – av smugglare och profitörer.
Staten Israel kan ogenerat begå det ena folkrättsbrottet efter det andra, utan att undertecknare av ”vi måste lära av historien" bryr sig.
Kvar står de som förlorat, och i Sverige kommer de dessvärre att rösta på SD. Ja, är det egentligen så förvånande – mitt i det gränslösa hyckleriet? På något sätt kan den enskilde alltid protestera med röstsedeln, oavsett om det är rätt, rimligt eller inte.
Ulf Karlström