Konsekvenserna av upploppen är förödande. Minst 26 poliser har skadats. Tre personer har skottskadats. Flera polisbilar har satts i brand och vandalerna har kunnat köra iväg i bilar, har stulit poliskläder, sten har kastats mot polis och räddningstjänst. En bild som särskilt satt sig på näthinnan är en krossad och blodig polishjälm. Stenarna som kastas kan döda. Våldsverkarna är uppenbarligen likgiltiga inför det. Så här ska det inte vara i Sverige.

Att kalla det som skett för motdemonstration är att göra våld på begreppet. Det här är något helt annat. Upploppen har följt koranbränningar runt landet. På flera platser har upplopp startats trots att koranbränningarna inte ägt rum där. Oavsett vad man tycker om de åsikter som framförs eller de publicitetstrick som genomförs så råder yttrandefrihet i Sverige. Det är en grundläggande del av vår demokrati. 

Det är inte första gången i ser dessa upplopp i Sverige, de är snarare än fortsättning på de förortskravaller som drabbat landet i flera år. Polisen har återkommande i sina rapporter om de utsatta områdena skrivit att det finns ett flertal platser i Sverige där de inte kan fullfölja sina brottsbekämpande och ordningshållande uppgifter. Det är platser som utmanas av alternativa värdesystem som dels är kriminella och våldsamma, dels är extremistiska. I helgen har dessa båda element blandats till en giftig cocktail. De som velat jaga bort Paludan av religiösa motiv är förmodligen i minoritet i förhållande till de organiserade våldsverkare och gängkriminella som tagit tillfället och velat angripa svenska poliser. 

Våldet kommer som en direkt konsekvens. Polisbilar har satts i brand och materiel är stulet. De kriminella nätverken och extremisterna har fått hundratals personer att delta i deras krig mot rättsväsendet och det svenska samhället.

Det är djupt deprimerande och mycket allvarligt. Redan för sex år sedan föreslog Kristdemokraterna att polisen skulle få tillgång till bättre vapen. Det gällde bland annat vattenkanoner och gummikulor. Men även bean bags eller distansbatonger, som är en påse med kulor som skjuts och vars kraft kan jämföras med ett batongslag. Dåvarande polisminister Anders Ygeman avfärdade förslagen. Konsekvenser har vi sett i dagarna. Polisen har varit oförmögen att hantera upploppen, tvingats lämna fordon och dra sig tillbaka från platser och lämna dem i kriminellas händer. Så svag får inte staten vara. 

Det är de boende som drabbas hårdast. Det rapporteras om familjer som i panik packade bilen och gav sig av när de såg förberedelserna till upploppen. De vågade helt enkelt inte vara kvar i det egna hemmet. 

Regeringen har misslyckats med att bygga en polismyndighet som kan stå emot våldsamma upplopp. Det finns inte tillräckligt många poliser och de har inte rätt verktyg för att hantera detta. Enskilda polismän beskriver också hur en enad kår velat gå tillbaka in i Skäggetorp i Linköping, men att ledningen vägrade. Det ställer frågor som måste bli besvarade. Vi kan inte backa. De upplopp och den förödelse vi sett i helgen är ett hot mot människors trygghet och säkerhet, men ytterst ett angrepp på hela vårt rättssamhälle och vår demokrati. Det måste bemötas med full kraft.

Andra frågor som behöver ställas är: Var är föräldrarna? De som eldar bilar är unga, många ser ut att vara i tonåren. Varför släpps de ut när föräldrarna rimligen vet om att det planeras våldsamheter? Varför står det vuxna bredvid kravallerna och filmar och hejar på, utan att ingripa. Föräldraansvaret brister. Värderingarna brister när polisbilar brinner. Det här är inte normalt beteende. Det får aldrig accepteras som normalt. Men det räcker inte med att polisen stoppar upplopp när de väl sker. De måste stoppas redan innan.