Tystnadskulturen hotar demokratin

Jag har mött de utsatta, lyssnat till deras förtvivlan men jag har även mött frustrerade myndighetspersoner som känner sig maktlösa, skriver Juno Blom (L) riksdagsledamot.
Jag har mött de utsatta, lyssnat till deras förtvivlan men jag har även mött frustrerade myndighetspersoner som känner sig maktlösa, skriver Juno Blom (L) riksdagsledamot.

Den senaste tiden har vi kunnat läsa om hur barn i skolor i Norrköping saknas efter loven. Barn skickas till föräldrarnas hemländer och deras skolbänkar står sedan tomma när terminen börjar.

Debatt 13 november 2021 08:00
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Det inger hopp när jag läser att skolorna i Norrköping agerar. Tyvärr är min erfarenhet att de här barnens försvinnande annars sällan ger upphov till något vidare engagemang. 

Det är alarmerande att det framkommit att socialsekreterare i Göteborg inte vågar agera mot hedersrelaterat våld och förtryck. Myndighetspersoner anklagas för rasism när de i sin yrkesutövning agerar. Det finns många engagerade handläggare som vill göra ett bra arbete men de ges inte rätt förutsättningar. 

Jag har mött de utsatta, lyssnat till deras förtvivlan men jag har även mött frustrerade myndighetspersoner som känner sig maktlösa. De måste få rätt verktyg och uppbackning från politiken. Detta hör inte hemma i ett välfärdsland som Sverige, vårt samhälle ska alltid stå upp för de mest utsatta.

 

Det här duger inte – vi måste våga se och agera när barn far illa och får sina rättigheter kränkta. Det är vår skyldighet att ta striden när barns rättigheter hamnar i konflikt med familjers tradition, religion eller kultur. Vår tolerans ska aldrig leda till att barns rättigheter kränks. Så är det inte i dag. Barn förs ut ur landet mot sin vilja. Trots ny lagstiftning som gör det möjligt att utfärda utreseförbud har vi inte lyckats skydda de utsatta barnen. 

 

Liberalerna kräver att staten mobiliserar för att barns frihet aldrig ska kompromissas bort.

Nationellt kunskapslyft.

Det behövs ett statligt finansierat kompetenslyft som säkerställer att all personal som möter barn och unga får utbildning och ökad kompetens om hedersrelaterat våld och förtryck. Det ökar förutsättningarna att skydda brottsoffren – och döma förövarna.

 

Center för försvunna och bortförda barn.

I Sverige finns det inget samordnat system för försvunna barn och det saknas nationell statistik. Efter varje sommarlov gapar stolar tomma i klassrum utan att det systematiskt anmäls. Det krävs ett samordnat arbete när det gäller barn och unga som förts ut ur Sverige.

 

Stryp alla bidrag till förövarna.

När barn förs ut ur landet måste socialtjänsten och Försäkringskassan strypa alla bidrag till vårdnadshavarna som är möjliga att dra in. Grundskolan ska också driva in viten från vårdnadshavare som bryr sig mer om släktens heder än barnets skolgång. Finns förutsättningar ska förövarna självklart dessutom frihetsberövas. 

 

Lagstiftning som gör det möjligt att säkra bevisningen.

Rättsväsendet måste få bättre verktyg att använda kommunikation mellan familjemedlemmar som stödbevisning. Det utmärkande för hedersbrott är just att de planeras och sanktioneras av ett kollektiv som kan utgöras av familjen, släkten eller klanen. 

 

Kräv samarbete från biståndsländer.

Ge utrikesdepartementet förutsättningar för att proaktivt nyttja alla diplomatiska möjligheter för att få hem barn som förts ut ur landet mot sin vilja. Det ska vara glasklara krav på att dessa länders regeringar och myndigheter samarbetar för att barnen ska återvända till Sverige.

 

Jag ger mig inte – barns liv går inte i repris.


 
 
 
 
 
 
Ämnen du kan följa