Replik
"Är hyggesfritt skogsbruk svaret på alla frågor" NT 3/3
Nej, naturligtvis inte, ordspråket inte alla ägg i samma korg rekommenderas även inom skogsbruket. Skribenterna menar att man nu måste bestämma sig för hur sin skog ska användas. Det ena tar enligt mig inte ut det andra. Helt riktigt framställs föryngringsytor, eller kalhyggen ofta som burdusa och skadliga för den biologiska mångfalden.
I debatten finns ena sidan som vill prioritera biodiversitet framför andra intressen, inte minst före möjlighet till inkomster från skogen. Man argumenterar för att avverkningar minskar kolförrådet och hotar den biologiska mångfalden.
Motsatt sida strider för att skogens upptag av koldioxid bara kan garanteras om vi sköter skogen effektivt och ser till att det alltid finns skog i alla åldrar. Vidare så ger ett aktivt skogsbruk intäkter och sysselsättning, produkterna och skogsråvarorna ersätter fossila material och energikällor.
Trakthyggesbruket blir ofta ifrågasatt som skötselmetod men enligt mig inte fullt så dramatiskt. Hyggenas storlekar har sjunkit från 70-talet då medelstorleken var sex hektar till dagens cirka fyra hektar i södra Sverige, cirka två hektar, även om skillnader naturligtvis finns.
Hyggenas öppna ytor liknar en naturtyp som är på väg att försvinna i dagens Sverige. Här hittar man fjärilar och insekter knutna till ytor med flora och gräs som inte återfinns i halvsluten eller sluten skog. Samtidigt producerar hyggena mycket foder åt hjortdjuren, även det en bristvara i dagens skogar.
Jag menar att det inte är arterna i skogen som är hotade utan avsaknaden av en levande landsbygd. Problemet är att vi knappt inte har några betande djur längre utan våra ängs- och hagmarker växer igen, ofta planterade med gran. Om man tittar på rödlistan så är de flesta arterna knutna till ett öppet landskap som människan i generationer skapat genom bete, svedjebruk och slåtter.
I Finspångs kommun under senaste 100 åren har 96 procent av de öppna hagmarkerna vuxit igen. Då kanske hyggena kan vara de refuger som hjälper vissa arter som gynnas av öppna ytor att överleva även om de senare får flytta på sig.
Att börja med hyggesfritt som generell skogskötselmetod i dagens likåldriga skogar där man tar de största träden och kvar står ett bestånd som ofta är vindkänsligt är ett risktagande. Det finns skogsägare som bittert erfarit resultatet av detta. Dessutom kommer andelen gran som att öka i dessa skogar, vilket inte alltid är önskvärt.
Trakthyggesbruket är således ingen katastrof och hyggesfritt är inte lösningen på allt.