Tragikomiska försök till försköningar

Kritiken mot Akademiens beslut att ge Nobelpriset i litteratur till Peter Handke kommer att fortsätta hagla, skriver Armin Musaefendic.

Alfred Nobels testamente är tydligt formulerat och lämnar inget tolkningsutrymme, anser debattören.

Alfred Nobels testamente är tydligt formulerat och lämnar inget tolkningsutrymme, anser debattören.

Foto: Stina Stjernkvist/TT

Debatt2019-10-24 05:00
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Svenska Akademiens beslut att tilldela 2019 års Nobelpris i litteratur en folkmordsförnekare och historierevisionist har väckt avsky världen över. Författaren Peter Handke har i sin politiska och litterära gärning, i tre decennier, frivilligt agerat apologet åt Europas värsta krigsförbrytare sedan andra världskriget: Slobodan Milosevic, Radovan Karadzic och Ratko Mladic. Detta kan inte ha undgått institutionens belästa sällskap. 

Svenska Akademien har därmed förtrampat Alfred Nobels sista vilja, som var tänkt att belöna exceptionella individer inom vetenskap, litteratur, eller annan verksamhet, vars alster under det gångna året ”hafva gjort menskligheten den största nytta” och bidragit till ”folkens förbrödrande och afskaffande eller minskning af stående armeer samt bildande och spridande af fredskongresser”.

Alfred Nobels testamente är relativt kortfattat och tydligt formulerat. Avseende de tilltänkta prismottagarnas lämplighet lämnar det inget tolkningsutrymme. Därför framstår akademiledamöternas försök till försköning av Handkes gärningar som tragikomiska. 

Först menar de att det är hans författarskap som belönas, inte hans politik. Detta trots att han skrivit hela fem böcker om sina politiska ställningstaganden, bland andra Gerechtigkeit für Serbien” (Rättvisa åt Serbien). Akademiledamöterna verkar inte räkna dessa till hans litterära opus. 

Vidare menar Svenska Akademien att Handkes politiska insatser inte alls är särskilt märkvärdiga och att det är bra att Handke valde att belysa komplexiteten i krigen i före detta Jugoslavien.

Internationella krigsförbrytartribunalen i Haag har i 25 år befattat sig med Jugoslaviens blodiga sammanbrott. Världens mest kompetenta åklagare, domare och försvarare har i minsta detalj synat konflikterna och brotten. Tribunalens arbete, liksom Nobels testamente, lämnar inget utrymme för ”nyansering”: de serbiska styrkorna begick folkmord, brott mot mänskligheten och krigsbrott mot bosniaker i Bosnien-Hercegovina. 

Nyhetsbyrån Reuters har rapporterat om en sammanställning som visar att 80 procent av de civila dödsoffren under Serbiens och Kroatiens anfallskrig mot Bosnien-Hercegovina utgörs av bosniaker. De serbiska styrkorna, under det ovannämnda triumviratets ledning, bedrev systematisk etnisk rensning mot bosniaker i Bosnien-Hercegovina, åtföljd av en våldtäktskampanj som, enligt brittiska The Guardian, resulterade i närmare 30 000 våldtagna bosniakiska kvinnor. 

Offer för Milosevics brutala envälde återfinns likaså bland kroater, albaner, romer och, inte minst, serber som till slut fick nog av tyrannen och störtade honom den 5 oktober 2000. Bosnien-Hercegovinas ledande dagstidning Oslobodjenje publicerade den 14 oktober 2019 uppgifter om att Peter Handke var bestman på den dömde serbiske krigsförbrytaren Novislav Djajics bröllop. Novislav Djajic dömdes av en tysk domstol för personlig delaktighet i mordet på 14 bosniaker i byn Trnovace. 

Utnämningen av Bob Dylan till 2016 års vinnare var kontroversiell. Utnämningen av Peter Handke är morbid. Svenska akademien har under de senaste åren visat sig vara oförmögen till ändamålsenlig förvaltning av sin del av Alfred Nobels testamente. Kritiken mot Akademiens beslut kommer att fortsätta hagla och omfattande protester är att vänta på själva Nobeldagen. 

Grundläggande mänsklig anständighet ålägger oss alla att tillse att denna nedrighet förblir Svenska Akademiens eviga skam.

Armin Musaefendic