Jag står i dagsläget helt oemotsagd av exempelvis Olle Vikmång (S), som är kommunstyrelsens ordförande, att det är (S) medvetna strategi att överlåta fler och fler beslut till tjänstemän för att politiken ska slippa ta ansvar.
Det är angeläget att fortsätta granska hur förtroendevaldas inflytande minskar här i Norrköping samtidigt som tjänstemännen tar allt större beslut. Det blir också uppenbart när jag läser NT-journalisten Elin Holmers granskning av demensvården.
Anställda och anhöriga vittnar om en vård som mest liknar förvaring samtidigt som ansvarig socialdemokrat vill förklara brist på resurser med att staten inte ger Norrköpings kommun tillräckligt mycket pengar. Återigen en socialdemokrat som istället för att ta ansvar vill att någon annan ska lösa ett kommunalt problem. Jag påstår att den uppkomna situationen även här är ett resultat av ett mångårigt överlåtande av beslut till tjänstemän.
Norrköpings kommun har skatteintäkter och statsbidrag på cirka nio miljarder kronor varje år. Alla nämnder får en ekonomisk ram av kommunfullmäktige. Därefter sköter respektive kontorschef ekonomin löpande under året utan att alla nämnder, kommunstyrelsen och kommunfullmäktige får mycket mer än en prognos över förväntat årsutfall.
Det innebär att politiken aldrig ges möjlighet att omfördela resurser under året så länge vi har en styrning där inte alla kontorschefer tydligt lägger fram hur ekonomin egentligen ser ut. Lägg där till att tjänstemännen inte kan enas om ett likvärdigt sätt att rapportera ekonomin till oss förtroendevalda och alla förstår att det blir nästintill omöjligt att påverka resursfördelningen under året. Låt mig samtidigt påminna om att det här är ett resultat av socialdemokratisk styrning och ledning – det är de som år efter år understödjer den här ordningen; Mindre makt till folket och mer makt till tjänstemän som aldrig kan röstas bort.
Låt mig förtydliga hur detta hör ihop med haveriet inom demensvården; (S) har valt att dra ner bemanningen inom demensvården. Vård- och omsorgsnämnden har under flera år haft ekonomiska problem och en akutåtgärd blev att sänka bemanningstalen för de särskilda demensplatser som finns inom särskilt boende. Socialdemokraterna baserade sitt beslut på att alla platser inom äldreomsorgen kunde ha samma bemanning men jag tycker det är ett världsfrånvänt resonemang. Alla vi andra förstår att människor med demenssjukdom behöver mer personal i sin vardag. Under samma år som personal drogs in inom demensvården gick andra delar av kommunens verksamheter med stora överskott – flera hundra miljoner.
Mitt resonemang och mina förslag har, under många år, handlat om att politiken måste kunna omfördela resurser under innevarande år. Det hade kunnat innebära att demensvården inte behövt förfalla på det sätt som nu uppdagas. Men så länge (S) sanktionerar att tjänstemän inte synliggör vilka pengar som finns för omfördelning kan inte politiken agera.
(S) brukar hävda att det demokratiska arbetet är deras paradgren. Men deras teoretiska resonemang går inte i takt med hur de agerar i maktposition. En bättre styrning av skattemedel kräver politiska beslut. När får vi se ett sådant ledarskap från socialdemokraterna i Norrköping?