Norrköpings kommun har utmanat sig själva rejält genom att kategoriskt hävda att samtliga förtroendevalda fritidspolitiker i kommunens nämnder har ett personligt ansvar som enskild arbetsgivare gentemot anställda i kommunen, skriver Sophia Jarl.
En moderat ledamot i en av kommunens nämnder framförde kritik i sociala medier gällande ett beslut taget på tjänstemannanivå. Kritiken handlade bland annat om att ledamoten upplevde det aktuella nämndkontoret som ”stelbent” och att tjänstemännen uppvisade ”skrämmande stor okunskap” om idrottsföreningars förutsättningar. Kritiken riktades inte mot någon namngiven tjänsteman men ansvarig tjänsteman kände sig utpekad. Tjänstemannen anmälde kritiken som kränkande särbehandling och trakasserier. Företagshälsovården Previa genomförde en utredning där de drog slutsatsen att varje enskild fritidspolitiker har ett personligt ansvar som arbetsgivare gentemot kommunens anställda. Därmed ansåg Previa att kritiken som framfördes från den förtroendevalda var att beteckna som kränkande särbehandling. Utan att reflektera över vilka signaler detta sänder ut och vad som förändras i och med detta ställningstagande valde den för personalfrågor i Norrköpings kommun ytterst ansvariga tjänstemannen att ställa sig bakom Previas yttrande.
I en professionell kommunorganisation vill och tar anställda chefer ansvar för att vara arbetsgivare för att säkerställa arbetstagarnas ställning och trygghet. Det är ett allvarligt tecken om en kommun aktivt pekar ut en fritidspolitiker som enskild, personlig arbetsgivare. Vi påpekar ofta att ledarskapet är viktigt för en attraktiv arbetsplats men hur påverkas ledarskapets trovärdighet av att den chef som kommunens personal möter i det dagliga arbetet inte är den person som tjänstemannaledningen i kommunen anser har det yttersta ansvaret för arbetsmiljön?
Som i alla sammanhang när människor möts är det viktigt att tonen är respektfull. Min uppfattning är att vi alla ska kunna föra fram kritik på ett respektabelt sätt när det är befogat. Målet kan aldrig vara att det aldrig passar sig att föra fram en avvikande åsikt. Det finns en stor anledning att fundera över hur förtroendevalda i kommunsverige ska kunna framföra kritik mot kommunorganisationer utan att bli anmälda för kränkande särbehandling. Den här artikeln är exempelvis ett av mina bidrag för att i det offentliga rummet framföra funderingar kring ett tjänstemannabeslut. Det blir spännande att se hur högt berörda instanser värderar hur jag använder det fria ordet. Även jag kanske blir föremål för en utredning?
Förutom detta bör alla politiska partier fundera över vilka följderna blir för att kunna rekrytera nya fritidspolitiker om dessa förutom sitt privata förvärvsarbete också ska bära ett personligt arbetsgivaransvar på fritiden gentemot alla kommunens 10 000 anställda.
Jag vill gärna bidra till att vi i god tid innan nästa mandatperiod inleds vet vilket ansvar våra förtroendevalda och anställda chefer har och hur vi rustar oss att ta den rollen på bästa sätt.