Det har gått mer än sex månader sedan utbildningskontoret flaggade upp för en ekonomisk kris i Norrköpings kommunala skolor. Trots ett flertal olika möten om det uppkomna läget upplever jag fortfarande att Kvartetten inte vill ta ansvar för att helheten i skolan ska fungera. Istället väljer den politiska majoriteten att lyfta fram de delar av skolans verksamhet som fungerar relativt väl – jag anser att vår uppgift som politiker är att ta tag i det som inte fungerar. En ekonomi i kris kommer att påverka lärarnas och elevernas vardag under en lång tid.
De siffror som idag ligger på bordet talar sitt tydliga språk; minst 150 årsarbetare är inför höstterminens start bortrationaliserade samtidigt som antalet elever fortsatt ökar. Trots de planerade personalneddragningarna redovisar utbildningsnämnden redan nu ett underskott på uppemot 40 miljoner för 2018. Ett underskott som Kvartetten också har för avsikt att arbeta bort. Det kan givetvis låta korrekt att skolorna ska hålla sin budget men en relevant fråga som Kvartetten måste svara på är; vilka konsekvenser får det för våra skolor? Att spara 40 miljoner ytterligare för att få ihop budget 2018 innebär att 160 tjänster måste tas bort utöver de 150 årsarbetare som avslutas till sommaren.
Jag är allvarligt oroad för konsekvenserna av Kvartettens politik och har gång på gång efterfrågat analyser, senast gjorde jag det på kommunstyrelsen den 3 april. Jag ville att utbildningsnämnden skulle redovisa vilka konsekvenser en ”budget i balans ” får för lärarnas vardag och elevernas resultat. Dessutom ville jag ta reda på om skolorna verkligen anser att de kan nå skollagens lägsta krav för alla elever med den budget som de tilldelats. Ingen av Kvartettens företrädare delade min syn att detta är relevanta underlag för att ta reda på om vi behöver omfördela pengar till skolorna.
Man skulle kunna tänka att Kvartetten inte vill lyfta fram de delar i Norrköpings skolor som inte fungerar för att det är valår. För vem vill synliggöra en kommunal politik som försatt skolorna i ekonomisk kris? Men det vore kanske att tänka ett steg för långt. För det egna valresultatet för Kvartetten kan väl inte vara viktigare än att framtida generationer klarar skolan?