Sverige som ett fredssträvande land?

Sverige har haft fred sedan den svenske kronprinsen Jean Baptiste Bernadotte (som kung Karl XIV Johan) 1812 slog fast den politik, grand strategy, som i huvudsak är den princip som har gällt till dagens dato.

Debatt 11 maj 2022 08:00
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.

År 1834 formulerades ett berömt memorandum om neutralitetspolitiken – fredssträvan och stor försiktighet med försvarsutgifterna. Denna ansträngning till neutralitet och fred har i princip följt oss till dagens politik.



Många insatser för fred har gjorts. Under mellankrigstiden fick 1921 Hjalmar Branting och 1930 Nathan Söderblom Nobels fredspris. Dag Hammarskjöld fick Nobels fredspris postumt 1961. Andra som bör nämnas är Ulla Lindström (biståndsminister) som drev bland annat enprocentsmålet, Alva Myrdal (Nobels fredspris 1982) som på 1960 talet fick uppdrag att formulera ”ett stort uttalande i nedrustningsfrågan” som skulle framföras i FN. Inga Thorsson fortsatte hennes arbete i nedrustningsfrågor och efter henne Maj-Britt Theorin. Olof Palme med flera föreslog en kärnvapenfri zon i Europa. Anna Lindh tog initiativ 2003 att upprätta en internationell kommission om massförstörelsevapen, WMDC, med Hans Blix som ordförande. I förevändning av det massiva våldet i Rwanda och Kosovo (Nato bombade Serbien utan FN-mandat) författades av Sveriges regering ett handlingsprogram för konfliktförebyggande verksamhet, Ds 1999:24. Nutid, Sveriges feministiska utrikespolitik som infördes av Margot Wallström. 



Ska vi slänga ut detta?

Vår, Sveriges, ansträngning för fred har haft sina bakslag som när man ingick i ISAF (Afghanistan) och OUP (Libyen).

De små stegens tyranni – det sluttande planet. Nato.

Sverige har under decennier anpassat sitt försvar med Nato. Vilket, tyvärr, har eskalerat under senaste mandatperioderna. Som också att inte skriva på TPNW (The Treaty on the Prohibition of Nuclear Weapons - FN:s konvention om kärnvapenförbud).



Det rättsvidriga ryska angreppet mot Ukraina (som var lika rättsvidrigt som det mot Irak) gjorde att natolobbyisterna fick luft under sina vingar. Sen fick frågan ett eget liv och nu står vi med en realitet att vi kanske ska gå med i en militärallians med en kärnvapendoktrin! 
Sverige har, efter sina egna tankar på egen atombomb, kämpat för en för en kärnvapenfri värld. Om vi går med i militäralliansen så kan inte vi kämpa för fred med någon sorts heder. Vi har tagit ställning.

Nato som organisation är polariserande och militärisk och Sverige ska inte medverka att öka motsättningarna i världen. Förenta nationerna, FN, som bildades efter andra världskriget för att undvika polarisering och krig är den väg som Sverige ska ta. Jag saknar ljusblått!

Nej till Nato!


 
 
 
 
 
 
Ämnen du kan följa