Ulf Svensson var en sann samhällsentreprenör, skriver Per Frankelius.
Skolan skriker efter resurser. Vatten- och avloppssystem är i behov av renovering. Vi behöver mer resurser.Eftersom vi konsumerar röntgenapparater, skoldatorer, skördetröskor och vaccin från andra länder måste vi exportera något. Men EU-kommissionen spår en "minustillväxt" på 0,8 procent under 2023. Svenska storbolag tappar positioner medan bolag från Kina tar andelar.
Så hur ska Sverige öka sina exportintäkter? En möjlighet kan vara attraktioner som leder till export genom det att utländska besökare kommer till hit och spenderar sina slantar. Ett mönsterexempel på detta finns framför näsan på oss: Kolmårdens Djurpark.
Grundaren har nu lämnat jordelivet men Ulf Svenssons skapelse lever kvar, liksom lärdomar och insikter som borde inspirera Norrköping och Sverige till att göra bättre ifrån sig. För er som inte känner till historien kommer här ett sammandrag:
Kolmården var under 1960-talet en av Sveriges svagaste kommuner. Utflyttningen var stor, företag försvann, inga flyttade dit och framtidstron var borta. Kommunen hade inte ens råd att byta ut trasig gatubelysning. Mitt i allt detta fick Ulf Svensson sin snilleblixt: Varför inte bygga ett fritidsområde med djurpark? Men det fanns inga resurser.
Historien är full av dramatik, exempelvis blixtsnabb finansiering av ett delfinarium före ett politiskt byggstopp, att ta lån på 60 miljoner för ett vildmarkshotell utan att ha någon säkerhet, äventyr i Alperna för att realisera ett linbaneprojekt, lansering av mjölkgård med DeLaval – för att visa folk ny teknik och så vidare. Motivet bakom Svenssons insatser hade inte mycket med vilda djur att göra. Så här reflekterade Svensson i en bok vi skrev tillsammans:
– Hela idén var ju att rädda Kolmården från en undergång. Kommunens befolkning minskade, främst genom att ungdomar flyttade därifrån.
Finansieringen var ett problem – bara djurparksområdet skulle kosta 100 miljoner att bygga. Men genom marknadsföring i tre år kom genombrottet: Svensson lyckades få restaurangkedjan Denco som partner. Den 27 maj 1965 var dagen inne: Invigningen. Bilkön var en mil lång, NT uppgav att 40 000 personer kom till invigningen. Kassaskåpet var för litet redan första dagen.
Parken skapade över 100 arbetstillfällen första året och ungdomar fick sommarjobb. Den förde också med sig att Kolmårdsborna fick nytt vatten- och avloppssystem.
1972 förlades en internationell konferens i Kolmården. Djurparkschefer och veterinärer från 126 länder strömmade till. De blev imponerade – men av vadå? Jo:
•Placeringen av parken i naturen snarare än inne i en stad
•Storleken på hagar och stallar
•Idén att blanda olika djurslag på stäppen
•Den minimala användningen av burar
•Design av djurlokaler till exempel naturligt berg som en del av aphuset
Konferensdeltagarna enades om att alla djurparker som skulle byggas i framtiden skulle utgå från Kolmården som ett mönsterexempel. Djurparken blev också internationellt känd bland ”vanligt folk”. Exempelvis skrev tidningen Reader’s Digest en artikel under rubriken ”The Wild Idea That Saved a Town” aom spreds i 31 miljoner exemplar.
Kolmården satte Sverige på kartan, och utländska turister dit har gett Sverige enorma exportintäkter. Sverige behöver fler människor med förmågan att utveckla nya skapelser som ger exportintäkter.
I Holland bygger Susanna Butterman och andra ett "World Food Center" som kommer att locka besökare från hela världen och ge stora exportintäkter. Satsningen samarbetar med Mjölby kommun som har en liknande vision, skriver Per Frankelius.
P.S.
Det sägs att något stort är på gång i Mjölby: Ett upplevelsecenter för mat.