Replik
"Kultur kan inte formas efter ideologisk fantasi" NT 24/3
Göran Sarring, regissör, verkar inte ha uppfattat sambandet mellan att kulturinstitutionerna tar ett större ansvar för sin egen finansiering och andra kulturutövares förutsättningar. Jag vet inte om det är medvetet som han försöker vilseleda resonemanget eller om han inte har tillräckligt med insikt om hur en skattefinansierad organisation fungerar.
Nu är det valår igen och det har väl inte undgått någon att alla partier vill lyfta fram vad de vill och kommer satsa på framöver. På samma sätt så undviker alla partier att synliggöra effektiviseringar och neddragningar som ska finansiera satsningar. Moderaterna är inget undantag. Det här förstår alla väljare. Varje satsning innebär att någon annan får avstå ekonomiska resurser. Vi kommer inte höja kommunalskatten. Alltså behöver vi göra omprioriteringar inom olika områden i kommunens organisation.
Så länge inte alla barn går ut skolan med godkända betyg, så länge anhöriga beskriver demensvården som förvaring och under kommande års stora investeringsbehov av infrastruktur och förbättrad samhällsservice kommer Moderaterna heller inte höja finansieringen till kultur- och fritid i Norrköping. I klartext; om man som väljare vill ha ett parti som omfördelar skatteresurser från välfärdens kärna till medborgares fritidsaktiviteter så ska man inte rösta på Moderaterna.
Det vi kan erbjuda är en stabil ekonomisk ram för kultur- och fritid där drygt 300 miljoner prioriteras till sådan kultur och sådan idrott som främst gynnar barn- och ungdomars utveckling och som bidrar till besöksnäring och skatteintäkter. Inom den ramen ser jag att det finns utrymme till omfördelningar.
Idag är det olika förutsättningar för tillexempel Scenkonstbolaget och alla andra inom kulturlivet i Norrköping. Jag upprepar igen; om Scenkonstbolaget nyttjade den marknadspotential som, jag är övertygad om finns, för att bli mer självfinansierade så skulle det finnas ett antal miljoner som jag är villig att omfördela till det fria kulturlivet.
Ett konstant högt skattetryck i Norrköping har, under många år, skapat ett stort behov av skattesubventioner för att medborgare ska ha råd med en meningsfull fritid. Så vill inte jag ha det. Inom skolan och vården får vi ofta omfördela pengar mellan olika verksamheter – varför skulle inte kulturen kunna nöja sig med samma förhållningssätt?