Alla partier är ense om att Sverige och landets kommuner står inför svåra prioriteringar. Det kommer krävas breda politiska överenskommelser för att möta dessa. Sådana kan antingen uppnås genom ett majoritetsstyre eller genom att ett minoritetsstyre uppnår tolerans för sin politik bland partier i oppositionen.
Historiskt har Socialdemokraterna varit ansvarsfulla nog att inse behovet av att samla stöd i en beslutande församling för att kunna styra. Exempelvis har både Palme och Löfven värnat relationen till Vänsterpartiet tillräckligt mycket för att i slutänden få deras acceptans. Även om jag inte delar (S) ideologi eller partiprogram så måste jag ändå tillskriva både Palme och Löfven en viss skicklighet i att vårda relationer med andra partier. Löfven klarade sig igenom förra mandatperioden enbart för att den regeringen fick stöd av Jonas Sjöstedt och (V).
I skarp konstrast till sin partiledares agerande var Lars Stjernkvist (S) i Norrköping snabb att, efter valet, officiellt meddela att han ska regera vidare trots att Kvartettens stöd minskat. Stjernkvist (S) hävdade tvärsäkert att Kvartetten, som han själv avsåg fortsatt leda, skulle få stöd för sin politik ”när det väl gäller”. Men Kvartetten utgör idag en minoritet och det faktiska stödet som behövs från oppositionen är givetvis inte någon självklarhet.
Det finns i dagsläget endast tre partier som kan stödja Kvartettens politiska förslag i exempelvis kommunstyrelsen. Vi, Vänsterpartiet eller Sverigedemokraterna. Alla dessa tre partier har Kvartetten på olika sätt avvisat. Inte minst under de senaste veckornas förhandlingar och offentliga debatt. Tonläget har varit förvånansvärt högt mot framförallt (V). (SD) är fortfarande förpassade till frysboxen och förhållandet till oss är mycket oklart.
Jag ser nu hur Stjernkvist låter Kvartetten inleda en ny mandatperiod utan någon som helst försäkran att få stöd för sina politiska förslag. Stjernkvist har istället valt att enbart hävda sin makt. Kvartetten har varken vårdat relationerna eller velat föra respektfulla samtal med några oppositionspartier. Om man jämför det förhållningssättet med en hockeymatch är det som att ta plats i rinken utan hjälm och suspensoar men med en hård klubba. Sådana matcher är svåra att vinna.
Om Kvartettens inställning till (V) och (SD) kvarstår är vi den enda kvarvarande samtalsparten för att koalitionen ska få den majoritet som krävs för att kunna genomdriva politiska förslag i ett flertal beslutsfattande forum under denna mandatperiod. Det borde mana samtliga partier inom Kvartetten till eftertanke. Moderaternas stöd är inte gratis utan kommer att kräva motprestationer från Kvartetten. Inte bara sakpolitiskt utan också i form av ett förändrat tonläge i den offentliga debatten.