Från Östgötateatern till Kvartersteatern, Symfoniorkestern till jazzklubben Boogaloo, Konstmuseet till utställningar på ABF. Och såklart även Kulturskolan, som gör kulturlivet tillgängligt för unga. Nu verkar det dock som om Borgerlig Samverkan vill motverka detta, genom att dubblera terminsavgifterna redan till vårterminen 2024.

Om ungefär en månad börjar höstterminen i Norrköpings grund-och gymnasieskolor, och då även Kulturskolan. En sak som gör vår kulturskola så unik är våra låga avgifter, 200 eller 450 kronor beroende på typ av kurs, vilket gör skolan tillgänglig för många fler barn och unga. Detta är något vi bör vara stolta över, inte minst då vi bor i en av Sveriges bästa städer för kultur. Men vad gör M+SD styret då? Nyligen kunde vi läsa att de nu tänker dubblera dessa avgifter. Att genomföra denna prisökning, redan till andra halvan av det kommande läsåret, är ett svek mot både elever och föräldrar samt ett steg i fel riktning för Norrköpings unika kulturliv. 

Kulturen ska vara tillgänglig både att delta i och att avnjuta oavsett hur tjock ens plånbok är, och med tanke på den lågkonjunktur och inflation som nu råder kommer många barnfamiljer nu bli tvungna att välja bort Kulturskolan efter denna höjning. Detta leder till att den mångfald och inkludering som kännetecknar den allmänna kulturen försvinner. Om vi vill ha ett kulturliv som är öppet för alla, oavsett samhällsklass och bakgrund, måste vi satsa på det redan i ung ålder. Att höja avgifterna så de allra yngsta och fattigaste inte kan bli en del av kulturen är ett steg bort ifrån målet om ett allmänt och tillgängligt kulturliv.
 

Men denna höjning drabbar inte bara kulturlivet utan också integrationen, gemenskapen och sammanhållningen. Ta en brassensemble som exempel; Den är inte bara en form av kreativt uttryck, det är också en plats för gemenskap, en plats där man träffar människor med olika bakgrunder men med ett gemensamt intresse, ett utlopp för energi, en trygg punkt i en annars kanske stökig vardag och en värdefull kontakt med likasinnade jämnåriga såväl som med en välmenande och likasinnad vuxen. Satsningar på fritidsaktiviteter, som Kulturskolan, är A och O för att ge barn och ungdomar en meningsfull fritid. Det är de i utsatta områden, och de som inte har råd att betala de nya avgifterna som behöver Kulturskolan allra mest.
 

Vi behöver arbeta med att göra Kulturskolan mer tillgänglig, inte mindre, arbeta för att sänka trösklarna och se till att fler kan nyttja kulturskolans viktiga verksamhet. Kommunen borde snarare sänka avgifterna, satsa mer på filialverksamhet i förorter samt samarbeta med ännu fler grundskolor. Vi förstår dock att man måste vara ansvarsfull i det ekonomiskt tuffa läge vi befinner oss i, inte minst med tanke på M/SD-regeringens svältkultur för kommuner och regioner. Men även om nu M/SD inte förmår eller har viljan att ta steg i rätt riktning, särskilt inte när satsningar på barnen och kulturen äventyrar framtida missriktade skattesänkningar, hade vi ändå hoppats på att man inte så tydligt skulle ta steg i fel riktning.

Borgerlig samverkan och Sverigedemokraterna har sagt att de vill prioritera barn och unga inom kulturen, men gör man detta ifall man tar beslut som kommer att leda till att Kulturskolans elever tvingas sluta? Beslutet att höja avgifterna samtidigt som inflationen ökar och barnfamiljer har det tajtare i plånboken än på många år är kortsiktigt, oansvarigt och kommer drabba långt fler än de själva verkar förstå.