Apropå
"Dags att partierna anpassar sig efter verkligheten" NT 9/1
Jag har läst Stjernkvists reflektioner med intresse. Han är skicklig på att använda olika forum för att hjälpa fram nuvarande (S)-ledning både nationellt och lokalt till fortsatt maktinnehav. Stjernkvist är numera vald som ledamot för (S) i kommunfullmäktige, ordförande för Ostlänken lokalt och av S-regeringen särskilt utnämnda utredare.
Jag har fram till nu nöjt mig med att läsa de här krönikorna men ska nog så här i sann valårsanda ta för vana att ge en annan sida av myntet i den lokala debatten som pågår i bland annat lokalmedia.
I den senaste betraktelsen ägnar Stjernkvist det största utrymmet till att resonera runt hur politiska samarbeten ska ingås. Hans ståndpunkt verkar nu vara att partierna ska vara fria fram till valdagen och därefter resonera sig fram till någon form av konstellation. Jag är inte lika årsrik inom politiken som Stjernkvist och det kan vara så att hans resonemang är klokt. Även om jag har en uppfattning i sakfrågan väljer jag att inte gå i polemik där just nu. Däremot vill jag uppmärksamma läsarna på hur lätt kappan vänds efter vinden.
Tiden då (S), genom sin dominerande ställning i form av väljarstöd, enkelt kunde locka till sig andra partier som krävdes för att uppnå majoritet i till exempel kommunfullmäktige är över. (S) har val efter val tappat mandat i Norrköping och är numera inte mycket större än (M). Vi har alltså en verklighet där det parti som leder en koalition anses har gjort ett bra val om de samlar trettio procent av väljarstödet. (S) maktinnehav som byggde på att de i stort sett hade egen majoritet tillhör en svunnen tid.
Fram till Stjernkvists senaste krönika har han i varje valrörelse återkommande avkrävt svar av mig: ”Vem ska du samarbeta med och vem ska du genomföra alla dina förslag med”? Ofta har han använt ordet ”kompisar” för att framhålla att det är vad som behövs inför ett val. Det rimmar ju inte riktigt med de nya argumenten han presenterar.
Jag har under mina år som gruppledare för Moderaterna alltid hävdat att vi mycket väl kan avvakta valresultatet innan vi sätter oss ner och konstruktivt förhandlar utifrån politiska sakfrågor. För mig är målsättningen med valet att samla så många moderata röster som möjligt. Det kan vi göra utan att binda upp oss med en färdig koalition. Andra partier kan göra andra bedömningar och det har jag full respekt för men jag är övertygad om att Stjernkvists plötsliga lappkast är ett nytt knep för att försöka säkerställa socialdemokratiskt maktinnehav även efter 2022. Men jag undrar ändå, utifrån tidigare resonemang Stjernkvist haft, om (S) i dagsläget har det svårt på ”kompisfronten” eller om lappkastet är ett resultat av att Stjernkvist nu insett att det i första hand är sakpolitk väljarna efterfrågar - inte vem som går hand i hand i Rådhuset.
Jag upplever ofta att (S) inte har några som helst problem att gå ifrån sina tidigare principer bara det gynnar deras eget maktinnehav. Nu när spelplanen tydligen har ändrats så vill jag tydliggöra var vi står; Vi kan samtala med andra partier både före och efter valdagen – det viktigaste är inte tidpunkten utan att samla en ny majoritet som vilar på borgerliga värderingar. Det är givetvis en fördel om de man samarbetar med inte vänder kappan efter vinden.