Nu ligger majoritetens budgetförslag och de fyra förslagen från oppositionspartierna på bordet för beslut i kommunfullmäktige den 27 november. Det finns skiljelinjer mellan de olika förslagen och jag väljer att främst se det som ett tecken på ett viktigt demokratiskt engagemang från alla oppositionspartier. 

I en utmanande tid tar vi alla ansvar för att arbeta fram förslag som visar väljarna dels hur vi ser på det ekonomiska läget i Norrköping och dels hur vi vill fördela våra gemensamma skattemedel. 

Det är bra att inget parti går fram med en skattehöjning. Dock kan jag som vanligt notera att Vänsterpartiet alltid har mer pengar än alla andra partier genom att inte ställa sig bakom de principer för ekonomistyrning som kommunfullmäktige beslutat om. 

Låt mig påminna om att det som ska beslutas nu i november enbart är en tilläggsbudget. Kommunfullmäktige antog en budget för 2024 redan i juni 2023 för att ge den kommunala organisationen förutsättningar att styra verksamheten efter uppsatta ramar. De långsiktiga utmaningar som fanns i juni finns fortsatt. 

Norrköpings kommun står, som jag tidigare sagt, inför ett stålbad – om ingenting görs kommer kostnadsutvecklingen vara högre än intäkterna. 

Det kräver åtgärder. Befolkningsutvecklingen är kraftigt nedskriven jämfört med tidigare prognoser och det gör att vi har försämrad utveckling avseende skatteintäkter. Men vi har sedan maktskiftet en modern ekonomistyrning som möjliggör underskott enstaka år samtidigt gäller det att vi förtroendevalda använder ett sådant instrumentet varsamt. 

Därför har Borgerlig Samverkan tillsammans med Sverigedemokraterna valt att hålla en fortsatt stram linje gentemot nämnderna. Vår tilläggsbudget innebär att vi upprätthåller tidigare beslutade effektiviseringskrav och använder den positiva förändring som skett sedan junibeslutet till att minska det budgeterade underskottet. Vi kan inte spendera pengar som vi inte har. 

Jag ser att Socialdemokraterna väljer en annan väg. Det kan tyckas sympatiskt och riktigt att lägga ut mer pengar på utbildningsnämnd, vård- och omsorgsnämnd och kulturliv. Medborgarna svarar oftast ”ja” på frågan om det behövs mer pengar till skola, vård och omsorg. Då känner vi förtroendevalda oss manade att göra just så – lägga mer pengar även i tider när det inte finns några pengar. 

Jag tror dock det finns en annan väg. Vi behöver arbeta för att använda varje skattekrona mera effektivt. Det kommer bli kärvt 2024 men det blir inte bättre för att vi skjuter utmaningarna framåt. Alla kurvor pekar på att kostnadsutvecklingen även i fortsättningen inte kompenseras av motsvarande intäktsökningar. Det behöver vi ta ansvar för. Det kommer att märkas att vi genomför reformer och prioriteringar men det är nödvändigt för att inte kommande generationer ska tvingas ta ansvar för att vi inte drog i nödbromsen. 

Avslutningsvis; låt oss ändå, i allt detta bistra, komma ihåg att alla invånares arbete idag eller tidigare ger tillsammans med statliga bidrag kommunen intäkter på elva miljarder årligen. Jag är trygg med att det ekonomiska underlaget trots besparingar och reduceringar kommer kunna svara upp till de krav lagen ställer på välfärd men också bidra genom exempelvis företagsfrämjande åtgärder till en god tillväxt framåt. Vi kommer klara den ekonomiska utmaning och vi kommer stå starkare på andra sidan lågkonjunkturen.