Orsakerna är flera men rekrytering av ungdomar till kriminella gäng och en våldsvåg som ej avtar pekas ut som delar av förklaringen. Detta är givetvis oroväckande men det bästa vi kan göra för medborgarna är att uttala problemen och agera.   

Polisen har det yttersta ansvaret för att upprätthålla lag och ordning men polisens arbete blir mer framgångsrikt om vi i kommunen tar vårt ansvar fullt ut. Det ansvaret handlar bland annat om att alla skolor ska vara bra skolor – oavsett om familjen väljer en kommunal skola nära hemmet eller en fristående skola i en annan stadsdel. 

Det handlar också om att alla barn ska se sina föräldrar gå till ett arbete eller studera. Kommunen har också ansvar för att upprätthålla ett socialt skyddsnät som finns där för att stötta familjer med olika insatser. Detta prioriterar nuvarande kommunledning. 

Gängen rekryterar ungdomar i allt lägre åldrar och lockar med ett sammanhang och tillgång till pengar. När rättvisan hinner ikapp ungdomarna och de grips för kriminella aktiviteter kan vi se att samhället fått signaler om normbrytande beteende tidigt. Därför behöver vi bli bättre på att agera på de tidiga signalerna. 

Vi jobbar just nu på att strama upp rutinerna kring polisanmälningar ute på våra skolor och i andra verksamheter där ungdomar vistas. Målsättningen är att vi ska ha nolltolerans – allt som misstänks vara en olaglig handling ska polisanmälas. Vi ska inte lägga ansvar på våra rektorer att döma av huruvida en händelse är misshandel eller liknande – det är polisens uppgift att utreda. 

Om det handlar om unga som inte är straffmyndiga ska vi genom socialtjänsten kliva fram och säkerställa att familjens egna resurser fungerar eller erbjuda stöd. Det här är inte en symbolfråga – det är ett exempel på en tidig insats som vi kan bli bättre på. 

Ett annat verktyg som Tidöpartierna nu presenterat handlar om att en åklagare ska kunna besluta om omedelbart omhändertagande enligt Lagen om vård av unga (LVU) för att stoppa kriminellt beteende hos unga. Vi har under en längre tid arbetat målmedvetet, med olika ungdomar, för att vidta åtgärder på hemmaplan mot normbrytande beteende men jag tror att det är ett förhållningssätt som vi åtminstone delvis kommer behöva ompröva framöver. Ska vi bryta destruktiva beteenden kanske det krävs att ungdomarna tvingas bryta upp ifrån sin närmiljö. Det här kan givetvis innebära ökade kostnader för socialnämnden men jag vill att vi tittar på detta utifrån hela den kommunala ekonomin och i ett längre tidsperspektiv. 

Samhället ska stötta ungdomar när deras familjer inte ger dem förutsättningar att växa upp till självständiga vuxna som arbetar och betalar skatt. Därför behöver vi från kommunens sida fortsätta fokusera på att alla som kan arbeta ska arbeta. Att kunna försörja sin familj utan att vara beroende av bidrag är jag övertygad om stärker både familjens frihet och föräldrarnas kraft att agera som de föräldrar de vill vara. Vi ska arbeta med motivation men också mer krav framåt. 

Avslutningsvis; det är alltid viktigt att hitta vägar som stärker ungdomars möjlighet till individuell frihet, påvisa rättigheter och ge unga en framtidstro men det är minst lika viktigt för en kommunledning att tillsammans med polis, föräldrar och många andra i samhället arbeta för att fler ungdomar respekterar och efterföljer de lagar och regler som vårt samhälle omfattas av. Med rättigheter kommer skyldigheter - den regeln gäller för oss alla.