Förre chefdirigenten Franz Welser-Möst leder Symfoniorkestern i Norrköping i Bruckners fjärde symfoni i oktober 2012. Arkivbild.
Det finns också krav på en förändring av musikprogramprofilen för att kunna öka intäkterna och minska bidragen från Norrköpings kommun till Symfoniorkestern Norrköping, SON.
Här är fakta.
Efter framgångsrika år i direktörsstolen för SON, med goda ekonomiska resultat, ökad publiktillströmning och betydande konstnärliga framgångar för orkestern lämnade jag med bankande hjärta Norrköping - min andra favoritstad – för chefsjobb i Baerum kommun och Bergens kommun i Norge.
Jag fick uppleva invigningen av konserthuset Louis De Geer och har besökt Norrköping många gånger sedan dess. Besöken i ”min stad” har varit fyllda med stolthet och begeistring över en egenartad stadsarkitektur och otroligt vackert kulturlandskap mitt i stadens hjärta.
Holmens gamla lokaler byggdes om till ett vitalt kulturcenter med aktiviteter på dagtid, eftermiddag och kvällstid. Det har blivit många små (men sårbara) caféer, restauranger och butiker i de gamla industrilokalerna. Det har blivit undervisningslokaler till högskolan och universitetet. Och det har blivit en vacker konsertsal med internationell akustisk standard, dessutom en rad specialrum för användare av aktiviteter ”backstage” och onscene”
Jag har själv fått spela med SON under, ett för mig, mycket speciellt event där Franz Welser Möst, en av världens idag absolut mest framstående dirigenter, ledde orkestern i en otroligt fantastisk Brucknersymfoni. Begeistringen på podiet var på topp liksom bland SON-vännerna i salongen.
Den gode Franz som startade sin internationella karriär med oss i SON 1985 är nu chef för Cleveland Orchestra samtidigt som han ofta dirigerar både Berlin- och Wienerfilharmonikerna. Bättre kan det inte bli.
Under min tid var Hörsalen vår enda konsertsal och orkestern bestod av cirka 50 musiker. Förhållandena begränsade publikens storlek men inte minst den för det konstnärliga avgörande - akustiken.
Den gode Franz Welser Möst som startade sin internationella karriär med oss i SON 1985 är nu chef för Cleveland Orchestra samtidigt som han ofta dirigerar både Berlin- och Wienerfilharmonikerna. Bättre kan det inte bli, skriver Björn F Holmvik. Arkivbild.
Lyckliga var därför såväl Franz som jag och alla i Symfoniorkestern liksom publiken, då Holmens gamla lokaler byggdes om till dagens syfte. Förändringen av de gamla lokalerna skapade en helt unik koppling till Norrköpings industrihistoria, en uppenbar fördel i förhållande till andra konserthus runtom i Europa, bland annat det i Oslo.
Tack vare mina ”hjältar” Sten Engstrand (S), Ulla-Britt Platin (S), Ulf Hedberg (M), Christina Brusén (M) och Olle Andersson (FP) och de övriga i styrelsen sattes en imponerande stadsutveckling igång. Både i form av utbyggnad till minsta symfonisk orkesterstorlek – elva man – och lokaler för att utöva symfonisk musik på internationellt hög nivå.
Under min tid som chef i Baerums och Bergens kommuner fick jag erfarenhet och insikt i att driva kulturhus.Dessutom jobbar jag idag som musiker i Naples Philharmonic – en del av ArtisNaples, Naples USA, där konserthuset liksom Moderna museet i huvudsak finansieras genom privata medel.
Kanske vill förändringen på Grieghallen i Bergen vara av intresse för dagens politiker i Norrköping? skriver Björn F Holmvik. Arkivbild.
Kanske vill förändringen på Grieghallen i Bergen vara av intresse för dagens politiker i Norrköping? Grieghallen drevs privat under många år med Bergenfilharmonikerna som största hyresgäst. Men drift, underhåll och utveckling hade inte varit möjligt utan att kommunen engagerade sig som ägare.
I Baerum (Sandvika kulturhus) beslutade kommunstyrelsen att driva konserthuset i egen regi, som en av flera platser för evenemang och med en särskild konstnärlig profil för att konkurrera med Oslo.
Det finns många utredningar gjorda i Skandinavien om kultur och ekonomi under tiden mellan 1960 till 1990 och vidare in på 2000-talet. Dessutom har EU gjort intressanta ekonomiska beräkningar i projektet ”Europeisk kulturhuvudstad” vilket Bergen var tillsammans med åtta andra europeiska kulturstäder år 2000.
Stockholm blev en stor succé 1998 liksom Köpenhamn 1996. Umeå, som var svensk kulturhuvudstad på 2000-talet har nya ”färska” tal som kan vara av intresse tänker jag.
En av många slutsatser i flera av de kulturekonomiska rapporterna är att stadens storlek har betydelse, alltså att det finns en marknad. Likaså är det tydligt att den ekonomiska situationen i det enskilda landet, staden och regionen blir mycket viktig i förhållande till inkomstpotentialen. Det är stor skillnad på Naples (Florida) och Norrköping, Oslo och Bodö och Krakow och Weimar. I Naples kan biljettpriset variera mellan 170 dollar till 250 dollar när Wienerfilharmoniker gästspelar.
Men förutom biljettintäkterna bidrar flera stora sponsorer till en stor del av finansieringen. Den lösningen kan inte vara realistisk på andra håll än i de stora huvudstäderna. Bland annat skulle inte Oslo konserthus, som ägs av ett kommunalt bolag, klara sitt ansvar som ägare utan intäkterna från Oslofilharmonikerna.
Louis De Geers konserthus är i dag ett flaggskepp för Norrköping som stärker stadens identitet kopplad till stadens stolta industrihistoria i samexistens med framtidens utbildning och forskning, skriver Björn F Holmvik. Arkivbild.
En profilering som innefattar allt från cirkus-pop/rock/jazz – kör/sång – lätt pop till klassisk musik, film, musikal och konferenser kommer sannolikt att ge en del ökade intäkter. Men det kommer också att vara kopplat till en rad villkor kring produktionerna.
Sponsringsbidrag är avgörande i Naples, modellen är unik i USA. För Skandinavien är situationen helt annorlunda med hänsyn tagen till belopp, åtaganden och gentjänster.
För Norrköpings del, med en möjlig marknad på cirka 250 000 personer kommer detta att vara begränsande jämfört med exempelvis Bergen med sina 400 000 eller Stockholms cirka två miljoner som publikunderlag till konserthuset.
I Norge genomfördes 1995 förändringar gällande finansieringen av kultursektorn. Finansieringen sker genom antingen hundra procent från staten, 60/40 fördelning mellan stat och kommun/fylke eller 70/30 fördelning mellan stat och kommun/fylke.
Två orkestrar, Oslos och Bergens, finansieras till hundra procent av staten medan övriga finansieras genom fördelningen 60/40. Genom den här fördelningen kan staten bidra med ökade anslag och samtidigt ta ett större ledningsansvar, vilket bland annat innebär att staten kräver både ordförandeposten i styrelserna och majoritet av antal styrelseledamöter.
Min slutsats är att en privatisering av konserthuset Louis De Geer får betydelse för vilken hyra SON ska betala. Erfarenhetsmässigt så kommer det att bli ”krockar” mellan olika verksamheter. Det är inte lätt att komma överens på grund av olika erbjudanden från artister och så vidare.
Finansieringen av SON kommer att ta lång tid att förändra. Min erfarenhet av krav på förväntade ökade bidrag från stat och region är att det inte är någon enkel fråga då det inte kan styras av kommunfullmäktige i Norrköping.
Louis De Geers konserthus är i dag ett flaggskepp för Norrköping som stärker stadens identitet kopplad till stadens stolta industrihistoria i samexistens med framtidens utbildning och forskning.
Flaggskeppet är en garanti för en levande stadskärna med trygghet för invånarna och inkomster för näringsidkarna dagar, eftermiddagar och kvällar.
fotnot: texten är översatt till svenska från norska