Det är såklart historien om Don Quijote av La Mancha, skriven av den spanske författaren Miguel Cervantes 1605, men det skulle lika gärna kunna beskriva den nuvarande kommunstyrelsen.
I höstas ansökte Holmen om en storskalig vindkraftsetablering vid Klintaberget i Norrköpings kommun. Holmen har en lång historia i Norrköping, där företaget har spelat en nyckelroll i stadens framväxt, tillväxt och framgång. På senare år har de även börjat satsa på att ta fram hållbara och förnybara energikällor. Men när Holmen föreslog en etablering av vindkraft som inte bara skulle bidra till en mer hållbar energiproduktion utan också större möjligheter för näringsliv och industri att etablera sig, blev det ett tvärt nej från Borgerlig Samverkan.
Detta trots att marken de ansökte om att bygga på var deras egen och dessutom designerad för vindkraftsbygge. I NT kunde man läsa Reidar Svedahls svar på tal: Holmen har klarat sig i 272 år utan vindkraft. Är det den här synen som kommunstyrelsen har på utveckling och innovation?
Om vi vill att Norrköping ska vara ett attraktivt ställe att etablera sig för industrier och näringsliv måste vi se till att ha en stabil och billig elproduktion. Enligt en rapport från Energiforsk som jämför kilowattpriset för olika energikällor fann man att vindkraften var billigast med endast 24-36 öre per kWh, till skillnad från kärnkraftens 49-64 öre per kWh (siffror tagna från Vattenfall). Därför skulle etableringen av vindkraft bidra till att lokalt och regionalt driva ned elpriserna, vilket gynnar såväl hushåll som industrier.
Reidar Svedahl har argumenterat mot detta genom att hävda att vindkraft ej är pålitligt, då de bara producerar energi när det blåser och därför inte kan tillgodose industrins näringslivets behov. Men enligt Vattenfall producerar deras vindkraftverk el 95 procent av årets timmar, och andra elproducenter uppger en liknande siffra. Vindkraft producerar dessutom mest energi under hösten och
vintern, då energiförbrukningen är som högst.
Likt Don Quijotes trogne vapendragare Sancho Panza har Reidar Svedahl sin medhjälpare i kampen mot de stora propellrarna, detta i form av M, KD och SD. De anser att kompensation till närboende i den lokala bygden är viktigt, vilket det absolut är. Men det är inte så att det inte finns någon lösning på problemet. Frågan utreds av staten, av socialdemokratiskt initiativ, och under denna väntan skulle man kunna undersöka alternativa lösningar, där vi ser brist på handlingskraft.
Det finns dessutom planer att etablera havsbaserad vindkraft i havet utanför Arkösund. Detta har Sophia Jarl och Moderaterna redan sagt nej till, med hänvisning till hennes partis kategoriska motstånd mot stora vindkraftsetableringar. Då denna park skulle producera
energi som motsvarar en tiondel av landets elförbrukning, skulle man kunna tänka sig att ett styrande parti i Sveriges tionde största kommun skulle ta lite ansvar för elförsörjningen. Men så verkar tyvärr inte vara fallet.
Politik handlar ofta om prioriteringar och att slåss mot vindkraftverk i dagens situation är helt klart en felprioritering. Det näst till ideologiska motståndet till snabb och billig el hindrar även framtida diskussioner och överenskommelser, i skarp kontrast till den breda
energiöverenskommelsen som behövs i Sverige och i Norrköping.