Den som är fångad i sin ideologi slutar att tänka, blir dum helt enkelt.
Frågan är om inte detta gäller för Norrköpings kommun i skolfrågan, där skolledningen har beslutat att inga skolor i Norrköping skall delta i försöken med betyg från fjärde klass.
Skolresultaten för kommunens skolor tillhör de sämsta i landet. Det är därför anmärkningsvärt att kommunen tagit detta beslut. Borde man inte istället helhjärtat anammat försök som beslutats av Sveriges Riksdag? Majoriteten i riksdagen menar att betyg och kunskap är nära kopplade, kunskap mäts med hjälp av betyg.
Det är nu klarlagt att betyg från sjätte klass har haft mycket positiv effekt på skolresultaten, så att börja med betyg tidigare verkar naturligt. Men det är inte naturligt för den politiska vänstern och det beror på att en ideologisk tvångströja sattes på arbetarrörelsen av proletärförfattarna. I bok efter bok fokuserade de på skammen i olika situationer och rörelsen omvandlade detta till ett mantra: Ingen skall behöva skämmas över någonting, inte över att få ett dåligt betyg, inte över att få underkänt på ett prov, inte över att komma för sent till lektionerna. Rörelsens skolpolitik har i decennier präglats av detta mantra. Speciella krav i studentexamen och betygen i ordning och uppförande togs bort. Sen ankomst till lektionen och störande uppförande i klassrummet ignoreras. Läxor vill man ta bort helt, prov ska undvikas, och inga betyg sättas.
Det man är blind för i sin tvångströja är att skamkänslan är både positiv och negativ. Det är inte så trevligt att ha gjort något som man skäms över, men vi människor är utrustade med just denna känsla för att vi skall kunna förbättra oss, både kunskapsmässigt och socialt. Skammen kan vara den drivkraft som många behöver. Motsatsen till skam är stolthet. Om alla skamsituationer undanröjs så undanröjs också möjligheten att känna stolthet över något man presterat. För att undvika att skam och andra negativa känslor får fotfäste i oss måste vi lära oss att hantera dem. Det är träning som behövs.
40-talisterna använde betygen för att ta spjärn i sitt skolarbete. De hade en viljekraft att bli bättre, präglat av ett ”djävlar anamma jag skall visa att jag kan”. Betygen hade mycket stor betydelse för den egna utvecklingen. Man tog spjärn mot något handfast och fick betyg från första klass.
För lärarna innebär ett enkelt betygsystem, med bokstäver som är kunskapsbaserade, en minskad arbetsinsats. Idag tvingas lärare skriva ett omdöme om varje elev, ett omdöme som inte i klartext talar om vad som fattas och vad som måste förbättras. Det skall stå ”mellan raderna”. Att skriva sådana omdömen är svårt och tar tid. Att sätta betyg, däremot, är en klart enklare uppgift i de flesta ämnen. I en skola utan betyg blir skolgången som att springa ett 100-meterslopp i lös sand på en öde strand.