Skyddsjakt på lodjur hade varit bättre

Länsstyrelsen, genom Marie Larsson, vidhåller att det måste dödas fem lodjur nu i mars för att det fortfarande ska finnas acceptans för lodjur i länet. Tyvärr besvarar hon inte en enda av de raka och ganska enkla frågor jag ställde.

Debatt 2 mars 2021 10:30
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Replik

"Det är viktigt med en bred acceptans för lodjuren" NT 25/2

I Östergötland finns 60–70 lodjur. Dessa dödar upp till tio tamdjur, främst får, årligen. Vi har ca 40 000 får i Östergötland. 

Nu frågar jag er läsare: Skulle er acceptans för lodjur sjunka i avsevärd grad om vi hade dubbelt så många lodjur och om vi antar att dessa då i stället dödar 20 får årligen? Jag tror att extremt få svarar ja på frågan. Inte ens bland fårägare tror jag gensvaret blir stort.

Vad är då länsstyrelsens egentliga argument för att det ska skjutas lodjur? Jag tror inte att länsstyrelsens beslutande tjänstemän själva tror på argumentet om att acceptansen för lodjur riskerar att försämras. Det faller på sin egen orimlighet.

Marie Larsson kommenterar inte med ett ord den stora nytta lodjuren gör genom att hålla nere de, på vissa håll, väldigt stora stammarna av främst dovhjort. 

Länsstyrelsen har möjlighet att bevilja skyddsjakt. Sådan har fördelen att man riktar in jakten på den skadegörande individen. Nu har man i stället beslutat om licensjakt på fem individer vilka som helst.

Vill man minska skadorna så är det bättre att besluta om skyddsjakt. 

Marie Larsson menar att då är risken att man kan bli tvungen att bevilja skyddsjakt under tid på året då sådan inte är lämplig. 

Mars är kanske den mest olämpliga tiden överhuvudtaget. Då infaller lodjurens brunst och ungarna är ännu inte oberoende av modern.

Vid flera tillfällen under 1900-talet har det visat sig hur känsligt lodjuret är för jakt. Så fort stammen nått en viss nivå har man hävt fridlysningen och beviljat jakt. 

Följden har blivit att stammen har gått i botten, varför man tvingats återinföra fridlysningen. Stammen har ökat och jakt har återigen beviljats. Detta har upprepats i minst två omgångar.

Som Marie Larsson mycket riktigt skriver finns det nu drygt 1 100 lodjur i Sverige. Vid EU-inträdet 1995 hade cirka 2 000 lodjur. 

Om jag inte är helt fel ute, är Sverige genom inträdesavtalet med EU förpliktat att bibehålla lägst den stam av lodjur som man hade vid EU-inträdet. Fler än Marie Larsson verkar ha glömt detta.

Åter till frågan om varför länsstyrelsen beviljar licensjakt på lodjur. Jag vet svaret – men det kommer vi aldrig att få någon att erkänna: Det finns resursstarka påtryckargrupper som gärna ser att det får skjutas lodjur.

Kommentera
Ämnen du kan följa